Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindqvist: Sv. verbaladj. 261
før uppvisar ett stort antal ssg. i sv., som dock till större
delen äro sparsamt företrädda i litteraturen och i det hela taget
erbjuda föga intresse. Endast en gång antecknade äro följande;
arvodhisfør (cervades før) = værknapa før St. enl. Schl.
flutfør ’fárdig att giva sig ut til sjös’ BSH 5: 147 enl.
Söderwall.
iæmfør ’lika duglig eller skicklig’ ÖG enl. Schl.
kirkiofør ’i stånd att gå i kyrka’ SGG 130 enl. Sw.
sjofør ’i stånd att färdas på sjön, sjöduglig’ SR i YAH
25: 286 enl. Söderwall.
skipsfør ’i stånd att färdas på skepp eller til sjös’ GO
630. Jfr Kock i Östno. och lat. Medeltidsordspråk II s. 266.
Endast lagarnas språk synas följ. tillhöra:
epført (edhsført) n. ’då det är tillåtet att avlägga ed i
rättegångsmål’ YG, St (jf. epsørtX).
farfør ’i gott stånd, duglig att göra resa med’ Bj.
Dessutom förekomma i fsv. följande:
fulfør ’i fullt stånd, fullt duglig, fullt tillräcklig’MB YKR.
ofør ’svag, vanför, oförmögen till arbete, obrukbar’ är
allmänt i H, MELL, Chr., ej i gott stånd ÖG, U. Om
ofør som bestämning till bro (t. ex. MELL By. B. XXYII § 2)
gäller detsamma, som jag ovan yttrat om før bro. I den
senare fsv. huvudsakligen i betydelsen ’ur stånd att röra sig,
ofárdig’. Dock citerar Söderwall ordet en gång med den
ålderdomliga (urspr. passivt verbala) betydelsen ’ofarbar’ (Bil.
216). I yngre riksspråk är ordet till största delen ersatt av
vanför och ofärdig.
thungfør ’tung i sina rörelser, havande’. (Jf. Anm. 1
sid. 259). Lg. ST. Mecht. Upp. 13, känt även från 1600-
talets språk. Wallenius Westmannus skriver i sitt Project
— — A 4 a Såsom Swenska är et tungfördt Språk — —.
menfør (isl. meinfmrr) ’skröplig, svag’. Söderwall har
blott ett belägg för ordet, hämtat ur Bo. 77. Från nsv. tid
känner jag några få ex. med samma betydelse. Så finns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
