Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Om a-omljudet. 107
spurnum, men infinitiven härtill torde, såsom Wimmer an-
märker i Fornnord. forml. s. 111 noten 2, hava hetat *spiarna
(jmf. fsv. spiœrna), och något passivt part. till detta verb
har icke påvisats. Dessutom finnes ett svagt böjt sperna :
spernta. Men äv en om man under en förhistorisk period
fattade sporna såsom hörande till pret. spam : spurnum, så
kan detta sporna icke hava övat något nämnvärt inflytande
på *kuma. Yerben tillhörde nämligen olika av ljudsserier.
Pret. till *kuma koma är ju kvarn : kvåmum, och serien spur-
num : sparn : sporna kan icke antagas hava influerat på den
betydligt avvikande serien kvåmum : kvarn : *kuma.
Men verben sofa, tropa ensamma kunna dock icke hava
ombildat kuma till koma. Yerbet ’komma’ är ju, såsom H.
själv medgiver, ett av språkets allra v a n lig a ste verb, och
sannolikheten för en ombildning genom påverkan av andra
verb är därför mycket liten. Då nu verben sofa och tropa
tillsam m an s icke torde hava havt så stor frekvens som
koma ensam t, och då dessutom verbens betydelser ligga
långt isär, så kan man med fullt skäl påstå, att en ombildning
av *kuma till koma på denna väg alldeles icke är antaglig.
Yisserligen menar H., att de i det västnord. literatur-
språket svagt böjda horfa ’vända’, knopa ’knåda’, molka ’mjölka’
och morna även skulle hava kunnat influera på kuma, då
de under förhistorisk tid böjts starkt. Men härpå kan H.
väl icke ens själv lägga någon nämnvärd vikt. Man vet ju
alldeles icke, huru tidigt dessa verb blevo svaga. Detta kan
mycket väl hava inträffat» före a-omljudsperiodens inträdande,
och i så fall komma de icke alls med i räkningen. Men
dessutom — och det är väl så viktigt — måste de tre
(horfa, molka, morna) av dessa fyra verb med en tidigare
stark böjning hava tillhört en annan avljudsserie än kuma :
kvarn : kvåmum, och liksom fallet är med sporna kunna de
därför ej hava ombildat Verbet kuma.
Härmed anser jag mig hava visat, att o-ljudet i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
