- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugosjätte Bandet. Ny följd. Tjugoandra Bandet. 1910 /
116

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116 Kock: Om a-omljudet.
H. har icke diskuterat detta gullig men väl ett såsom
öknamn förekommande gullig som han anser vara avlett ur
guil ’guld’, hvilket åter enligt honom skulle vara en till det
västnordiska språket inträngd ursprungligen östnordisk form.
Den gamla västnordiska formen är enligt H. goll.
Även om härledningen av gulli ’styvfader’ ej är klar,
synes det icke sammanhänga med gull ’guld’, och därpå har
väl ingen häller egentligen tänkt. (Egilsson sammanställer
gulli med géla ’søge at stille en tilfreds’.) Men om gulli icke
sammanhänger med gull, så kan det ej häller hava fått sitt
u från detta ord, och detta så mycket mindre, som goli (ej
guil) brukas av isländska skalder ända till Snorre (död 1241)
(Gislason Om helrim s. 44; jmf. även Hultman s. 189), och
som goli är brukligt i de äldre isländska handskrifterna. Men
J>órsdrápa är som nämnt från c. 1000. I fall man ej vill
antaga senare förvanskning av gulli — hvilket tydligen
icke är tillåtligt — , så är denna form fullt bevisande. Med
H:s uppfattning borde ett urnord. nom. *gullëj -œ ack. *gul-
lan i alla kasus (utom kanske i den ytterst sällsynta dat.
pl.) hava fått «-omljud, och formen gulli är då oförklarlig.
Med min teori åter är gulli ljudlagsenligt i nom. sg. (under
det att *golla skulle vara ljudlagsenligt i ack. sg. etc.), och
formen alltså fullt klar.
Icke häller det i Hskr. I, 350 mötande ulli diskuteras
av H. Ordet förekommer i berättelsen om trälen Karks dröm.
Yid sitt uppvaknande berättar denne, att en man i drömmen
sagt, ”at ulli (Ulli) var daudr”, och Hakon jarl säger då, att
(hans son) Erling månde vara dräpt. Detta ord ulli ( Ulli)
synes icke vara förklarat *).
Jag tänker mig saken på följande sätt. Berättelsen vill
*) Att med Finnur Jonsson i Aarbøger 1907 s. 301 antaga, att ulli är
ett smeknamn, bildat av namnet E rlingr, kan, så vitt jag förstår, ej vara
riktigt. Även om assimilationen rl > II är begriplig, förstår man ju icke
M-vokalen i ulli.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1910/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free