Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjelmqviat: Anmälan. 201
H>ad beträffar ett par andra emendationer synes mig utgif-
varens textändring — på grund af vissa metriska förhållanden —
ej verks fullt öfvertygande.
»Uti Snæfrídardrápa, tillskrifven Haraldr hårfagri, lyder (se
A , s. 5) den tredje versraden i handskriften
dåna uek ek diåar mey
Utgifvaren har i B-texten utbytt uek ek mot vekka och diåar
(med kort penultima) mot dróttins (med näst sista stafvelsen lång) :
dana vekka {drottins) mey
I den rättade texten får versraden ett normalschema af sju
stafvelser, medan den i handskriften blott utgöres af fem {uek ek
och dular äro ”upplösningar*). Nu äro, som bekant, i halfhnept,
det versmått, hvarpå Snæfrídardrápa diktats, stafvelserna fem eller
— någon gång — sex till antalet (se Sievers, Altgermanische Me-
trik (1893), s. 113; jfr Wisén, Carmina Norrcena 1: 198, där det
säges, att normalmåttet i regel utgöres af fem stafvelser). Då hvar-
ken i Snæfrídardrápa för öfrigt, i ó ttarr svartis Oláfsdrápa sæn-
ska eller i Håttatal 77 någon vers har ett normalmått af sju staf-
velser, synes det mig väl djärft att genom textändringar för-
vandla en vers, som låter infoga sig i femstafvelseschemat, till sju-
stafvig. (Genom att läsa vek-a i st. f. vekk-a, som då blefve en
upplösning, skulle man visserligen få en sexstafVig vers).
Af metriska skäl synes det mig vidare ovisst, om utgifvarens
ändring af Ynglingatal 29: 2 (A, s. 13)
hzN er viäiar
till (B, s. 12)
hinris vid ardi
träffar det riktiga *).
På grund af allitterationen och satsaccenten måste denna
vers uppfattas såsom tillhörande Sievers’ typ C och följaktligen
vid uppbära höjning. Nu är det visserligen så, att ett enstafvigt
ord med kort vokal och enkel slutkonsonant kan bilda höjning
(jfr Sievers, Altgerm. M etrik (1893) s. 58), men det torde vara så
sällsynt, att C-typens första höjning utgöres af ett dylikt ord, att
det kan förefalla tvifvelaktigt, om man har rätt att genom emen-
dation åstadkomma en vers af ifrågavarande beskaffenhet. I Yng-
lingatals jämna verser saknar den motstycke.
För egen del har jag intet nytt förslag att komma med,
hvarken ifråga om denna eller förut omtalade vers; jag har blott
velat påpeka de metriska svårigheter, med hvilka utgifvarens rät-
telser synas laborera.
x) Förut har F. J. (se Hkr. 4: 21) gissat, att skar måhända bör in-
sättas efter vi Siar. Att döma af frågetecknet i öfversättningen i B-delen,
tyckes han framställa sitt sista, ofvan refererade rättelseförslag med tvekan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
