Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cederschiöld: Anmälan. 297
dess innersta grund, underlaget för deras uppfattning av vad vi
skulle kalla gott och ont, mannens värde eller ovärde, lycka och
olycka.
Redan i bokens början framhåller förf. med styrka, att vi,
nutida kulturmänniskor, äro så grundligt olika våra germanska
förfäder från folkvandringstiden och vikingatiden, att vi rent av
äro predisponerade för att missförstå deras tankevärld och driv-
fjädrarna till deras handlingar. Vi äro utsatta för att antingen,
liksom antikens kulturfolk, romarna och grekerna, bedöma forn-
tidsgermanerna som råa vildar eller åtminstone barbarer, ledda
blott av nycker och otämda drifter, eller ock att, i likhet med en
ännu ej alldeles utdöd tidsriktning, uppfatta de hedniska germa-
nerna öch speciellt de nordiska vikingarna såsom övervägande
ljusa, härliga hjälteskepnader, värda att tjäna som föredöme för
nutidens folk.
En riktig uppskattning av de gamla germanernas själsliv får
man, menar förf., endast genom att noga pröva deras egna ut-
talanden och handlingar, deras seder, rättsförhållanden, sägner och
sagor.
På grundvalen av sådana undersökningar bemödar sig förf.
att visa oss, hur man i forntiden uppfattade begreppen fred, ära
och lycka, samt vad man menade med särskilda slag av lycka, en
storkonungs, en herses, en bondens o. s. v.
Det sätt, varpå förf. framlägger sina resultat, är ej det van-
liga. Han går icke den omständliga vägen att först redogöra för
källornas intyg, sedan visa, huru dessa intyg böra rätt tolkas och
förbindas, därvid också vederlägga oriktiga tydningar och kombi-
nationer, samt slutligen, på grund av den gjorda analysen, utdraga
facit. Nej, han slungar ut den åsikt, han vunnit, i en störtflod
av synonymer, antiteser och paradoxer; bevisställen från urkunderna
komma visserligen också med, men ej såsom grundstenar i bygg-
naden, utan som skioptikonbilder eller illustrationer till föredraget.
Förf. har väl känt sig tvungen att, om jag så får säga, genom
upprepade hammarslag indunka i våra huvud de nya åsikterna,
enär annars våra förutfattade meningar skulle göra ett för starkt
motstånd. En sådan metod kan ju ha vissa förtjänster, särskilt
vid muntligt föredrag, men den har också påtagliga olägenheter,
framför allt den, att vi bli ur stånd att kontrollera berättigandet
av författarens påståenden och att vi därför, oaktat de många och
starka orden, ofta känna oss ovissa, om han har rätt eller ej.
Nu är det ingalunda min tro, att utredningen av så djupt
liggande psykiska förhållanden i en länge sedan förgången epok
kan verkställas som ett enkelt räkneexempel med de givna käll-
skriftställena såsom faktorer. Tvärt om erkänner jag villigt, att
det här kommer an mindre på de gamla skrifternas ord och ut-
tryck än på det, som ligger bakom och under dessa, på den inre
meningen, det inre sammanhanget, som alltid i någon mån måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
