Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pedersen: Dansk og urn. akc. 51
fænomens område strækker sig noget videre end det sidst-
nævntes eller — for at udtrykke forholdet historisk —: at
stødet har virket længere ned i tiden end «-omlyden. I sit
skrift ”Gotländska Studier” (Ups. 1901) har Hugo Pipping
(som avsnit III) fremsat endel sproghistoriske undersøgelser,
som, navnlig forsåvidt de omhandler «-omlvden i gullandsk
og de andre nordiske sprog, er av stor interesse; her skal
jeg dog kun omtale hans udtalelser om de sidstnævntes om-
lydsforhold. Til forklaring av den omstændighed, at et efter
kort rodstavelse (og altså relativt sent) apokoperet i ikke
virker omlyd, opstiller Pipping en teori om, at reduktionen
av den på et sådant i hvilende akcent foregik så hurtigt, at
omlyden —, som antages kun at bevirkes av et i med sva-
geste akcentgrad, — ikke nåede at komme i stand; denne
teori akcepteredes av Noreen i Aisl.-anorw. gr.3, § 63, 2.
Medens jeg ikke kan slutte mig til Pippings forklaring av
det almindelige «-omlydsproblem, som her er antydet, finder
jeg hans opfattelse af den s. k. «Ä-omlyd særdeles tiltalende.
Yed «Vomlyd forstås det specielle (av Kock Ark. VIII s.
256 ff. påviste) tilfælde av «-omlyden, hvor denne fremkaldes
i kort rodstavelse ved den forenede virkning av et efterføl-
gende (senere) apokoperet i + urnordisk z (n). Pipping frem-
sætter herom følgende: ”Utan att ställa ändeisen -í r i någon
undantagskategori, hvad beträffar den på hela ändeisen ned-
lagda kraftsumman, kan man, synes det mig, med fog an-
taga, att i i ändeisen -in under tiden före synkope-perioden
på grund af begynnande sonantisering af Ä-et var svagare
än i likabetonade stafvelser, i hvilka i följdes af annan eller
ingen konsonant. Jag antar, att i i *cfüriii, *fariü var lika
svagt som i i *$öm«Jö, oaktadt hela andra stafvelsen i de
båda förstnämnda orden utan tvifvel representerade en större
kraftsumma än i det sistnämnda. Och då vokalens omlju-
dande förmåga enligt min mening berodde på dess egen
styrkegrad, ej på hela stafvelsens dynamiska egenskaper, fin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
