Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beckman: Till VGL:s hist. B5
märkta förutsättningar han haft för sin uppgift, vilken en-
ligt det citerade stället uppenbarligen varit mera en pietets-
full och samvetsgrann samlares och ordnares än en
reformators. ”Han efterforskade och sammansökte med nit
Lumbers lagar och andras enligt fädrens goda sed i landet”.
Uttrycket i fortsättningen: Huxa mœ’ð myhlli snilli oc syal-
sins forseo tyder väl mera på en kritisk-exegetisk genom-
forskning av det befintliga materialet än nybildningar i
rätten.
Yi skola i det följande något närmare sysselsätta oss
med den citerade lagmanslängdens författare, och det skall
då visa sig, att dess uppgifter nog förtjäna den tilltro, som
den i allmänhet fått. Blott ett par ytterligare källuppgifter
skola vi tillägga för att styrka dess sanningsenlighet i här
behandlade punkt. I ett brev år 1206 (D. S. I, nr 131)
framställer även Innocentius III vissa anmärkningar mot
svensk rätt. Han åberopar som sin sagesman konung
Sverker d. y. Och han talar här uttryckligen om de sed-
vanelagar (legem consuetudinis), som av lagmännen årligen
uppläsas. Om någon skriftlig uppteckning förekommit före
denna tid, så har den alltså ännu icke tilldragit sig konun-
gens uppmärksamhet. Åt samma håll peka de uppgifter, som
Snorre ger i Olof den Heliges saga kap. 77, vilka uppgifter
ju stödja sig på erfarenheter från Snorres studieresa till Vä-
stergötland år 1219 *). Terminus a quo är således väl be-
styrkt.
1) Bland Snorres uppgifter finnes det en, som förefaller så pass orim-
lig, att den kastar skugga på de andras tillförlitlighet och därför här bör
med ett par ord förklaras. Det är uppgiften om 1100 (= 1320) kyrkor i Skara
stift. Det bör till en början märkas, att Jpfraskinna och Blatöboken här liksom
på en del andra ställen ha en bättre läsart, de ha nio (IX) för elva (XI).
Det för oss till den rimligare siffran 1080. Men icke heller denna är riktig.
Den blir dock rimlig, om vi antaga, att Snorre haft för sig en uppgift, lik
den, som nu står i VG-L och som gäller Västergötlands lagsaga. Snorre
nämner icke uttryckligt, att Värmland bildar egen lagsaga, men han kan
icke ha varit okunnig därom, då hans vän Håkon Galen ju var son av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
