Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Nord. ord o. uttryck. 187
Nu bör man beakta, att det nysvenska ordet eller (i mot-
sats till ordet eljest) i satssammanhanget merendels är oak-
centuerat, och att förhållandet var detsamma med det fsv.
élla ä. nsv. etta ’eller’, framgår tillfullo därav, att detta ord
hos svenska skalder från 1600- och 1700-talen ytterst ofta
har förlorat ändelse-vokalen (elV\ liksom fallet är med åt-
skilliga andra i satsen ofta relativt oakcentuerade ord; jmf.
Kock i Ark. nf. XXI, 19 f. m. fl. st. Det isl. fgutn. epa
’eller’ (hvilket icke finnes i den egentliga fornsvenskan) mot-
svaras i forndanskan och redan i fornjutländskan av œtliœ,
ceth. Den alternativa förlusten av slutvokalen i fjutl. œth(œ)
bekräftar, att också detta ord var i fornspråket relativt oak-
centuerat; jmf. Kock i Ark. nf. I, 70.
Yidare efterföljes, särskilt i talspråket, ordet eller ofta
av ett är det (det är) ell. dyl., t. ex. ”antingen är det Olov
eller är det Gustav”, ”antingen huset är svart eller (det)
är hvitt, så . . .”
När man i fornspråket hade en motsvarande förbindelse
ell(a) er, så förlorades ändelsevokalen i det relativt oakcen-
tuerade elluj så att elVer (eller) uppstod. Jmf. härmed att
isl. kalla-ek-a ’
jag kallar icke’ blir till kollega (Kock i Ark.
nf. X, 224 ff.). Men som bekant förlorades i de fornnor-
diska språken mycket ofta vokalen även i det relativt oak-
centuerade er) es ’är’ (jmf. sådana exempel från den isländ-
ska poesien som par’s uxi stóp Hym., skildir \r)u klofnir
Ysp. etc.), och œlVer (celler) kunde därför bliva till det en-
staviga ællr (så ofta i UL.).
I det äldre språket kunde cella jämte ’eller’ också be-
tyda ’vare sig’, och även i denna betydelse var det relativt
oakcentuerat och efterföljdes ofta av er ’est’. Också då kunde
ella er bliva till elf(e)r.
Till ytterligare belysning av den nu framställda upp-
fattningen skall jag anföra ett par exempel från fornspråk.
I ett forndanskt exempel sådant som ”huad eller dett er dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
