Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
‘
218 Kock: Nord. ord o. uttryck.
För identifieringen talar, att man på ön Man har tal-
rika minnesmärken, som visa, att denna ö under den äldre
medeltiden havt synnerligen livlig kulturell förbindelse med den
skandinaviska Norden, och särskilt är att framhålla, att vissa
runologiska drag ådagalägga speciella förbindelser med Sverge.
Så äro, enligt hvad särskilt Sophus Bugge visar i Aarbøger
1899 s. 229 ff., runtecknen i de talrika nordiska runinskrif-
terna på Man nära besläktade med runorna i den svenska
runstensgrupp, som representeras av stenarna i Kälvesten,
Tjängvide, Rök o. s. v. (jmf. särskilt s. 246 f.). I anf. av-
handling s. 243 f. anser S. Bugge t. o. m., att inskriften i
Kirk Michael på Man är ristad av en svensk man. I Nor-
disk tidskrift utg. av letterstedtska föreningen 1911 s. 331
framhåller Alexander Bugge, att under vikingatiden bodde
på ön Man åtskilliga västgötar, som i norrmännens sällskap
hade funnit vägen till Öarna i Västerhavet.
Sedan kung Orre blivit känd i Sverge, kan ljudlikheten
mellan namnet Orre och appellativet orre ’tetrao tetrix’ hava
bidragit till hans popularitet.
Allt Övervägt, torde kunna sägas, att sagan om kung
Orre troligen redan under medeltiden införts från Man (Eng-
land) till Sverge *).
*) Korrektur-not. Man har fäst min uppmärksamhet på två äldre citat,
där kung Orre nämnes. I Samlaren för 1907 s. 213 framhåller Lindroth, att
i en handskrift från 1629—34 av Axehiälm finnes följande uppgift: ”Artus
Bex Sueciæ internus 91. Joh. M. lib. 8 c. 41, heter å Suänska Årre. Och hörs
änni dagh een Sagha hoos gemene man om Konung Årre såm stridde vnder
ijsen etc.” Från Biksdagsakter II, 112 (1564) anför Lindroth dessutom dessa
något dunkla ord: ”Hvad kongh Årre hafver hender emillan behåller han
väll, men thet sker väll en dagh, att han skall spy thet svart utt igen".
Lindroth anser kung Orre vara något annat än en ombildning av Arilds
(tid) och fattar honom såsom en sagogestalt, men inlåter sig ej på, ”i hvad
mån något sammanhang verkligen finnes med kung Artus eller Arthe hos
Joh. Magni”. — Genom citatet av 1564 blir än mer sannolikt, att sagan om
kung Orre var känd i Sverge redan under medeltiden.
Lund. Axel Kook.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
