Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 Olson: Omtvistade frågor.
gavarande orden äro urgamla och sålunda, för så vitt de
innehållit ett kort w
, måste ha varit underkastade a-omljudet
i vanlig ordning. Nu har emellertid Hellquist i de ovan
citerade arbetena fór ett flertal av de av v. Friesen åbero-
pade orden uppvisat osannolikheten av denna förklaring och
i stället enligt min mening ofrånkomligt påvisat, att gemi-
nationen är en i de germanska språken för vissa betydelse-
grupper använd bildningsprincip, som tvivelsutan sträckt sig
över långa tider av dessa språks utveckling och delvis ännu
kvarlever.
Det är klart, att härigenom ifrågavarande ord komma
i ett nytt ljus även med avseende på a-omljudet. Man har
i dem icke att vänta ”ljudlagsenlig” behandling i samma ut-
sträckning som i flertalet andra ordgrupper. I åtskilliga,
som äro uppvisade först i senare tid, kan nämligen vokali-
sationen förklaras helt enkelt därigenom, att dessa ord äro
unga bildningar, uppkomna först efter det a-omljudet upp-
hört. Att även ett och annat ord, som uppträder redan i
fvn. eller fsv., kan vara bildat efter a-omljudsperioden, är
ej orimligt att antaga 1). I detta sammanhang bör dessutom
också nämnas, att understundom den onomatopoetiska karak-
tären hos många av hithörande ord kan ha bevarat w-ljudet,
även om ordet i fråga är äldre än a-omljudets genomförande
(en förklaring som även Hultman i ett par andra fall an-
vänder, nämligen för fvn. murra och trutta).
Emellertid återstå utan tvivel en del ord, som äro äldre
än a-omljudet och på vilka icke den sist nämnda förkla-
ringen kan tillämpas. Det är möjligt, att till dessa höra
alla de här diskuterade, av Hultman anförda fvn. orden
*) Om Hultman har rätt i sin förklaring av vokalisationen i fvn.
busla (c*busilön), rugla (< *rugilön) o. d., hugctar ( c hugiåön) o. d.. enligt
vilken w-et beror därpå, att vid tiden för a-omljudets genomförande mellan-
stavelsen ännu hade kvar sitt i, så ha vi här en bestämd gräns för a-om-
ljudet nedåt i tiden. Det har icke verkat efter bortfallet av i efter kort
rotstavelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
