Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olson: Omtvistade frågor. 309
forande hade långt u, fvn. ruppa v. ”ved Rov, Plyndring
skille en av ved noget” samt sukk n. ”Støi”, ”Larm”, ”Tu-
mult”, sukha v. ”giøre Larm, Støi, Tumult” m. m. Att icke
heller vid dessa Hultmans antagande är sannolikt, synes
mig uppenbart.
Ruppa v. sammanföres av H. med lat. rüpes ”klippa”, lit.
rUpéti ”bry sig om”. Värdet av dylika jämförelser med ytterst
avlägsna släktingar är, som förut framhållits, mycket ringa.
I föreliggande fall tvinga oss emellertid fht. ropfen, mlågt.
roppen att antaga, att en form med kort u varit utgångs-
punkten för de germ, orden, såvida vi ej vilja uppställa
den föga rimliga hypotesen, att vi från början haft bredvid
varandra former med olika vokalkvantitet.
Fvn. ruppa är anträffat blott 1 gg i en fornnorsk ur-
kund (Norges gamle love 2: 434; handskriften från förra hälf-
ten av 1300-talet) och där med varianten rupla, som för
övrigt även i huvudhandskriften förekommer ett par rader
före ruppa i samma bet. Är ordet ruppa inhemskt, så har
det varit mycket sällsynt i jämförelse med det likbetydande
rupla (varpå åtskilliga ex. förekomma hos Fritzner). Från
detta senare verb — enligt Hultman (jfr även Kock Um-
laut u. brechung im altschw. s. 61) ett ursprungligt *rupi-
lön — kan därför det sällsynta ruppa ha fått sitt u. Emel-
lertid kan den sena förekomsten också ge anledning till den
förmodan, att ruppa helt enkelt är ett lån av lågt. ruppen.
Fvn. sukk n. och sukka v. sammanställer H. (liksom
t. ex. Falk och Torp Et. wb. och Feist Et. wb. der got.
Sprache) med got. gaswögjan och swögatjm ”sucka”, och me-
nar, att u i (sukk och) sukka härleder sig ur ett med wo
avljudande ü i en urgerm. form *su%u-J- *sûkk- (i enlighet
med den vanliga teorien för uppkomsten av kk ur gw osv.).
Förutsatt, att vokalens kvantitet är riktigt ansatt av H.,
skulle emellertid enligt vad man allmänt antager (jfr
Streitberg Urgerm. gram. s. 138 f. och där cit. litt.) efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
