Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316 Olson: Omtvistade frågor.
dialekter. Den senares antagande av en direkt övergång
kwa > kå synes mig emellertid stå på mycket svaga fotter.
Av de former Sandström anför som stöd för sin hypotes för-
klaras vg. kåa liksom nysv. kåda utan tvivel bättre i enlighet
med Noreen Altschw. gram. § 65. 7, Kock Sv. ljudhist. 1:
349 som en kompromissform mellan *kwäpa och *köþu
(c *kwäpu), och de anförda ortnamnen Kålland, Kånna, Kål-
lersta, Kåfö synas mig utgöra ett alltför osäkert material att
bygga en sådan övergång på (i vissa av dem ser det av de
anförda äldre formerna, sådana som Qualdins ø, Qualden,
Qwanda, snarare ut, som om det kunde vara fråga om en
övergång kvä > kvå > kå, med förlängning av framför
Id, nd före v-ets förlust, eller dylikt). Att kåst på något
sätt har w-omljud att tacka för sin vokalisation, blir i varje
fall troligt därav, att såvitt jag knnnat finna, intet annat
appellativum med begynnande kva- i de dial., från vilka
kåst ovan anförts, uppträder under formen kå- x).
Icke mindre besvärande för Hultmans teori rörande ut-
vecklingen av fsv. p än det nu anförda är den omständig-
‘) I samband med frågan om utvecklingen av fsv. p framför kakumi-
nalt l har bl. a. även nysv. vålm diskuterats av Kock Sv. ljudhist. I: 801.
412. På förra stället synes Kock snarast vilja betrakta denna form som en
kontamination av holtn utvecklat ur hwglm- framför kvarstående u i dat.
pl. hwglmum > h(w)olmutn o. d. liksom kost- ur kwgstum o. d., sopp- ur
swgppum o, d., Noreen Altschw. gram. § 72, Kock Sv. ljudhist. I: 301 f. ; jfr
ä. nysv. holm och ? Vätömålets olm — och (h)walm (ä. nysv. hioalm, walm).
På senare stället antar han alternativt en förlängning ä >■ä > å framför
kakum. Î (såsom i dalm. halm > (h)äm >■ å,m). Utan att förneka möjlig-
heten av dessa förklaringar, vill jag peka på en tredje, som möjligen kan
förtjäna avseende. Då formen vålm (rolw) förekommer i centrala dialek-
ter (Fasternam. och Skuttungem. i Uppl. samt i Södermani., se Tiselius i
Landsmålen XVIII. 5, s. 78, Grip ibidem XVIII. 6, s. 73, Ericsson i Bidr. t.
Södermani. äldre kulturhist. 5: 54), är det ju troligt, att den därifrån inkom-
mit i riksspråket. Men åtminstone i vissa av dessa dialekter synes o i volm
kunna förklaras genom en direkt övergång az>o (utan förlängning) fram-
för kakum. I (jfr Fasternam. volp, Skuttungem. volp, vo\v, skvolpa, Tiselius
i Land8m. XVIII. 5, s. 73. Grip ibidem XVIII. 6, s. 73).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
