Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olson: Omtvistade frågor. 51
derberg U-omlj. s. 80 not 1) l). Men i w-stammen *pekkuu-
skulle y ha uppkommit i ett icke ringa antal former (ack.
sg. m. *fiekkman > *fiikkmn > *þykkuan osv.), om även kvar-
stående u melfört omljud, och det är då onekligen egendom-
ligt, att fsv. aldrig uppvisar y i detta ord (jfr att isl., där
det kvarstående w-ets omljudsverkan är ett faktum, såsom man
väntar har formen pykkr vid sidan av þiokkr). I ua-
stammen *kuikua- åter skulle ju under samma förutsätt-
ning alla former ljudlagsenligt ha omljud, och det vore väl
därtör här i ännu högre grad förvånande, om intet spår av
den ljudlagsenliga vokalisationen bevarats i fsv.
11. Ljudförbindelserna -iku- och -aiku-.
De av Doreen Altschw. gram. § 69. 7 och 10, 70. 2, 71
anm. anförda former, som skulle bevisa omljud genom kvar-
stående u äro: fsv. ykim v. och ykorne n. samt ä. nysv. ökia
”eka” (jfr nysv. ökstock). Fsv. ykiæ (< *uïkua, isl. vikva Kock
Fsv. lagord s. 16 ff.) har emellertid, om t/-vokalisationen ej
uteslutande utgår från pres. sg. *uïJ
cur etc. (jfr bryggia ovan
s. 45 f.), denna vokalisation genom kom binerat yngre w-om-
ljud, verkat av det föregående och efterföljande u-et i före-
ning (Kock Sv. ljudhist. 1: 99). — Noreens förklaring av
ä. nysv. ökia, biform till fsv. ekia, nysv. eka, ur ett *aikuiön
(> *ceikua > *øykua) — som då skulle ha stått vid sidan av
det *aikiön som gett isl. eikja, fsv. ekia (jfr Hellquist Arkiv
7: 46) — är formellt oklanderlig. Noreen förklarar emeller-
tid icke närmare, varifrån han tänker sig, att detta u i
avledningen skulle komma. Något suffix -uiôn vid sidan
av -ion för denominativa är, så vitt mig är bekant, ej
eljest uppvisat i de germ, språken. Formen økia’s sena
*) Denna uppfattning beröree ej av de olika åsikterna om ursprunget
till adv.-ändelsen -la (Sievers PB Beitr. 5: 475 if., Noreen Urg. lautl. s.
182, Kock i Arkiv 21: 97 ff., 28: 177 ff., Sverdrup i Arkiv 27: 181 ff.), ty
denna ändelse torde under alla omständigheter ha funnits (och varit pro-
duktiv) redan i samnord. tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
