- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugonionde Bandet. Ny följd. Tjugofemre Bandet. 1913 /
57

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olson: Omtvistade frågor. 67
motsättningen ej kommer till synes i de fall, där en vokal-
harmonisk växling tillämpas, drager Hultman den slutsatsen,
att den här föreliggande, i levissimus-stavelse inträdande
•övergången a > (B och den vokalharmoniska växlingen a : œ
tillhört samma dialekt, och att avskrivaren ur denna dialekt
infört bäggedera, på sätt som ovan nämnts.
5. Cod. B 49 har 2 ggr (bughuy bugimskot) u i st. f. a
i ändeisen, beroende på en övergång a > u efter kort rot-
stavelse innehållande u. Båda de nämnda ex. finnas även i
H cod. 1609 och äro därför efter all sannolikhet övertagna
ur dennas och H cod. B 49:s gemensamma källa.
Det är sålunda på grund av det sagda enligt Hultman
icke mindre än fyra olika dialekter, som i cod. B 49 äro
representerade i behandlingen av ändelsevokalen a: 1) en
dialekt, i vilken en allm än övergång a> œ ägt rum i in-
fortis-stavelse (såväl i stavelse med stark levis som i sådan
med svag levis eller levissimus); 2) en dialekt, i vilken a i
stavelse med svag levis eller levissimus (men icke i stavelse
med stark levis) övergått till då det stod i slutljud eller
efterföljdes av ett ursprungligen palatalt r eller av medio-
passivmärket s; 3) en dialekt, i vilken a blivit œ dels genom
vokalharmoni, dels i levissimus-stavelse (men icke i stavelse
med svag levis); 4) en dialekt, i vilken a genom ett slags
tilljämning blivit u efter u i föregående kort rotstavelse.
Dialektblandningen beror — utom vad beträffar den sist-
nämnda dialekten — åtminstone väsentligen på avskrivaren:
den först nämnda dialekten är hans egen, den andra har
han avsiktligt huvudsakligen använt och den tredje har oav-
siktligt kommit med vid försöket att använda den andra, som
han således icke fullt behärskade i dess motsättning till ännu
andra av honom hörda dialekter.
Genom en liknande analys kommer Hultman till det
resultat, att i behandlingen av ändelsevokalen i följande olika
dialekter äro företrädda i cod. B 49 :

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1913/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free