Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olson: Omtvistade frågor. 61
mycket 6må skillnader det här gäller överhuvud icke kan
tänkas ha kommit i fråga. (Man observere t. ex., att be-
träffande ändelsevokalerna i cod. B 49 det bl. a. gäller skill-
naden mellan övergång a > <
b o s v . i infortis-stavelse i all-
mänhet och dylik Övergång blott i stavelse med svag levis eller
levissimus, dvs. en sådan fonetisk finess som skillnaden mellan
svag levis å ena sidan, stark levis å den andra!). Men vidare
därför, att man icke kan finna något annat motiv för ett dylikt
lån av dialekt än en ren nyck hos avskrivaren. Det rör sig ju
här nämligen icke om att efterbilda något erkänt fornsvenskt
riksspråk (allmänt eller lokalt) — ett sådant fanns ju över-
huvud vid denna tid icke —, och förhållandet är därför på
intet sätt att jämföra med t. ex. medeltida lågtyska skal-
ders sed att skriva på högtyska eller försöken hos forn-
franska författare från olika trakter av Frankrike att närma
sitt språk till den centrala dialekten.
Ett antagande sådant som det av Hultman gjorda leder
också till oantagliga konsekvenser. Välja vi exempelvis
växlingen a : m i ändelserna, så framgår det av Hultmans
framställning, att H cod. 1609 uppvisat, om än mindre ut-
präglat än cod. B 49, såväl den allm änna övergången a> <
b
i infortis-stavelse och den till vissa ställningar i stavelse med
svag levis och stavelse med levissimus begränsade som även-
ledes den genom vokalharmoni frambrakta. Vittnesbörd om
en allm än övergång a > œ finnas även i textkodex av Mag-
nus Erikssons landslag; även här står emellertid œ relativt
oftare, dels i stavelse med svag levis och stavelse med levis-
simus, dels då den föregående stavelsen innehåller ett <
b 1).
I enlighet med Hultmans resonnemang äro således även i
dessa båda skrifter tre olika dialekter representerade och i
*) Att œ står oftare i stavelse med levissimus och svag levis än i
stavelse med stark levis har ej i den kortfattade framställningen i inledningen
till Utdrag ur Magnus Erikssons landslag anmärkts, troligen emedan denna
synpunkt fór mig skymts bort av den mera framträdande vokalharmoniska
tendensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
