- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugonionde Bandet. Ny följd. Tjugofemre Bandet. 1913 /
67

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olson: Omtvistade frågor. 67
min mening så få, att de mycket väl låta förklara sig genom
en viss osäkerhet i beteckningen, föranledd därav, att i så
överväldigande många andra fall i och œ växlade i ändel-
serna. Även bland de ”omvända” skrivningarna med a eller
u för i, som vittna om ett sammanfall av alla dessa än-
delser i ee, förekomma mycket få, som skulle bevisa en’
allm än övergång i><8 i infortis-stavelse (se förteckningen
hos Hultman s. 142). Man är så mycket mindre benägen
att antaga en allmän övergång i infortis-stavelse, som en
dylik eljest icke är känd från svenskt språkområde. Den
övergång i> e även efter kort rotstavelse (shape o. d.) som
Hultman anför som parallell ur Yästmannalagen, är i två
hänseenden ej jämförlig: 1) i Yästmannalagen gäller det en
övergång i > e, i cod. B 49 i>(R\ 2) i Yästmannalagen beror
övergången säkerligen, såsom Noreen Altschw. gram. §142 anm.
4 antager, på ett sammanfall i vederbörande dialekt av de båda
akcentstyrkorna stark och svag levis, vilket ju för cod. B 49
ej kan ifrågasättas. — Om en allmän utveckling i> æ i
infortis-stavelse verkligen föreligger, har den tillhört ett sent
skede i utvecklingen: en jämförelse med H cod. 1609 och
U cod. B 12 och Sch. visar, att den ej funnits i källhand-
skrifterna.
Då Hultman skiljer mellan en övergång i > ce (av skri-
varen stundom återgivet med é) i stavelse med svag levis
och levissimus i slutljud och framför ursprungligen palatalt
r och mediopassiv-s och en annan övergång i > e (av skri-
varen vanligen återgivet med ce) i levissimus-stavelse, så före-
faller mig detta mycket tvivelaktigt. Att härvid bygga på
den skillnad i e-skrivningarnas relativa frekvens som faktiskt
föreligger mellan levissimus-stavelse och stavelse med svag
levis, synes mig mycket djärvt1). Enligt min mening rör
J) Det rör sig nämligen här, vad e-skrivningarna beträffar, om my oket
sm å tal: i stavelse med svag levis 18 (mot c. 350 Æ-skrivningar), i levissimus-
stavelse 12 (mot c. 80 «-skrivningar).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1913/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free