Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hultman: Nekrolog. 95
Axel Olof Freudenthal.
Med Axel Olof Freudenthal, som avled i Helsingfors den 2
juni 1911, bortgick den man, som i Finland infört studiet av den
nordiska filologien och som lagt under plog en av dess odlings-
marker, de svenska dialekterna östanhavs. Men icke blott det,
utan ock den, vars maningsord bragte den svenska befolkningen i
Finland till besinning, dä den en gång av missriktad patriotism
var böjd att förneka sitt modersmål. Och därtill en personlighet,
sällsynt helgjuten och fullödig och i flere delar av större mått än
mängden.
Redan Freudenthals yttre uppträdande var egnat att impo-
nera. Det kännetecknades av ett värdigt allvar, som harmonierade
med hans resliga gestalt, det stora skägget och den djupa rösten.
De, som kände honom närmare, visste likväl, att under allvaret
doldes rätt mycken humor. De visste ock, att den impassibilitet,
som man kunde få höra ytligt dömande personer beskylla honom
för, blott var ett sken, härflytande ur en manlig motvilja att blotta
sina känslor. Han hade ett känsligt, varmt och trofast hjärta, och
just kontrasten mellan detta och den oberörda, torra ytan var ett
av de utmärkande dragen i hans andliga fysionomi. Ett annat var
den ovanligt starka självständighetskänslan, som lät honom gå sin
väg fram utan hänsyn till om den även var andras eller blott hans
egen. I en karakteristik av honom får det ej häller förbigås, att
han var flärdlös som få och ytterligt samvetsgrann i livets alla
förhållanden. Det är sant, att samvetsgrannheten stundom kunde
urarta till småaktighet. Oförrätter, verkliga eller förmenta, var
han ömtålig för och glömde dem ej lätt.
Det fanns mellan Freudenthal och de fornnordiska sagornas
monumentala gestalter en frändskap, som utgjorde den innersta
grunden för hans kärlek till dem och deras värld. Också i övrigt
är det ej svårt att förstå, att en person med hans natur kommit
att omfatta de intressen och strävanden, som voro hans. Ur hans
känslighet och minnesgodhet framgick hans hängivenhet för sin
moders språk och sin födelsebygd — den egentliga drivkraften för
hela hans verksamhet som vetenskapsman och medborgare.
Freudenthals födelsebygd var Nyland. Han föddes den 12
december 1836 i en av dess fagraste trakter, där en å mellan lum-
miga stränder flyter ut i Finska viken —på Pickala gård i Sjundeå
socken. Det var ett gammalt adelsgods, soin hans fader inköpt ett
par år förut. Båda föräldrarna voro bördiga från Sverige. Fadern,
Gabriel Freudenthal, var värmlänning, född i Karlstad; han hade,
innan han bosatte sig i Sjundeå, varit apotekare i Åbo. Om släk-
tens tidigare öden veta vi blott, att den i början av 1700-talet,
sedan Riga blivit ryskt, invandrat därifrån. Det har påståtts, att
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXIX, NT FÖLJD XXV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
