Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brate: Anmälan. 183
såsom Wimmer uppvisat och även Läffler funnit, härrör från Gott-
land, kan icke betvivlas, men Wimmers tidsbestämmelse c. 1280 har
rönt motsägelse dels av H. H ildebrand, Månadsbladet 1887, s.
179 ff., som anför skäl för att den senast tillhör början af 1200-
talet, dels av A. A m brosiani, Akirkebyfuntens tillverkningstid (fest-
skriften till O. Montelius 1903), vilken uppsats Wimmer icke ens
nämner, som på beaktansvärda grunder hänför den till mitten av
1 1 0 0 -talet.
Hela antalet av de i verket upptagna minnesmärkena är 256,
vilkas historia, beskrivning och tolkning meddelas i bred, uttöm-
mande framställning under sorgfälligt övervägande av olika möj-
ligheter till läsning och tolkning i tvivelaktiga fall. Någon pröv-
ning av Wimmers undersökningsresultat har anm. icke varit i till-
fälle att företaga, ej heller förnummit sådan utförd av någon annan,
men då Wimmer just ansett som sin huvuduppgift att åstadkomma
en säker faktisk grundval för runminnesmärkenas läsning, måste
hans uppfattning anses pålitlig, såframt inskriftens tillstånd över-
huvud medger säker läsning.
Sedan det danska runverket utkommit, hava i Skåne fyra
runinskrifter kommit i dagen. Tre hava redan behandlats i litte-
raturen, nämligen de vid H åstad kyrka, Torna hd och Skårby II
(Bautil 1161, a) utav E. Tuneld, Hist, tidskr. f. Skåneland III,
239 ff. och en benplatta med runinskrift från Lund av E. Olson,
Eornvännen 1908, s. 14 ff, 101 f., och M. Olsen, Christiania Viden-
skabs-Selsk. Forh. 1908, n:o 7. Den fjärde är en runsten, som
enligt meddelande till kgl. vitterh. hist. och ant. akad. från in-
tendenten Karlin 1910 anträffats i D agstorp, Harjagers hd, och
uppenbarligen har inskriften :x sikmtr x sati *Stin *þansi *ÍftÍR x
klakR (Karlin : itakR) *faþur *sin *. Vid Tunneberga, Jonstorp
sn, Luggude hd, från vilket härad inga runstenar förut äro kända,
finnas enligt uppgift till mig 1907 af kand. J. U. Påhlson två run-
stenar, nu använda till grindstolpar.
Av Wimmer finnes icke den dopfunt av granit upptagen, som
finnes i B åstads kyrka och vars med bokstäver blandade run-
inskrift av Brunius, Skånes konsthistoria för medeltiden, Lund
1850, s. 512 säges vara omöjlig att tyda. Rektor C. Lundberg i
Stockholm har haft vänligheten förära mig en teckning av funten
och dess inskrift, som han 1908 lät utföra i Båstad. För inskriften
förmodar jag följande läsning, i det jag återgiver bokstäverna med
versaler och runorna med fetstil. Inskrift finnes dels a) på den
vågräta översidan bredvid skålen, som sannolikt är: Kl kil k, dels
b) på den lodräta sida, som föregår början av a). Inskriften b)
är måhända kloKUVatVM. Runorna i a) hava vanliga former;
att på första 1 en linie går mellan stav och kännestreck, torde
vara felaktig iakttagelse, liksom att ki hänga samman. I b) går
kännestrecket över staven i k, 1 är normal, O har ett vinkelrätt
streck åt höger och från detta nära spetsen ett med staven parallellt
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXIX, NY F O IJD XXV. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
