Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist Anmälan. 197
tats: en medeltida lärd går inte längre tillbaka än till de närmast
tillgängliga berättelserna. Skeptisk ställer han sig äfven gentemot
"folkloristernas" böjelse att i sagan se den ålderdomligaste åskåd-
ningen förborgad. Kan man lära känna aposteln Petrus egentliga
väsen och karaktär genom medeltidens skämtsagor om honom, och
äro madonnalegenderna ålderdomligare än evangeliernas framställ-
ning af Maria?
Den "lägre m ytologien ” röner ej samma utförliga behandling
som hos E. H. Meyer. ”Ögonblicksgudar” äro ej säkert uppvisade;
möjligen hör hit sagan om isländaren Thorolf och berget. Fe-
tischismen är betydligt starkare representerad. I berättelsen om
Vplsi ser förf. medvetet utkörande af en fetisch (mot Heusler);
snarare ha vi fetischism än animism (gränserna äro dock fina), då
frågan är om dyrkan (beklädande, utsmyckning) af stenar (familjen
Codran i Giljå), klippor, pålar och trästubbar. Särskildt viktiga
äro de heliga träden (Irminsul o. d.), men Yggdrasil är ingen
"mytisk stegring" af sådana. Denna trädfetischism bör naturligtvis
noga skiljas från den senare animistiska trädkulten, där icke trädet
dyrkas som gud utan den däri boende anden. Äfven vapen voro
nog vanliga som fetischer, särskildt hammaren, som ännu ofta
brukas som amulett, och som kanske först sekundärt ställdes i
förbindelse med åskguden och blixten (antagande af phallisk bety-
delse obehöflig), samt vidare svärdet (svärdtjänst hos Quaderna),
som knappast — med Mogk m. fl. — står i någon ursprunglig re-
lation till solen, utan fetischen har här såsom ofta annars öfvergått
till gudaattribut. — Framställningen af ”själarna" samt af förfäders-
och dödskulten innehåller i stort sedt egentligen icke något nytt,
men saknar å andra sidan visst inte originella och träffande iakt-
tagelser, såsom ju också är att vänta (jfr förf:s uppsats "Begriff
des Wunders in der Edda”, ZfdPhil. 31). I den svåra och mång-
omskrifna frågan om fylgiornas förhållande till hamingjorna är
förf:s ståndpunkt den, att hamingjan har en mera utpräglad ka-
raktär af "skyddsängel", hon är den etiskt omtydda fylgian. F ö r -
ställningen om pånyttfödelsen har enligt M. sin rot i nattliga
"spökföreteelser", uppenbarelser i sömnen. Bruket att uppkalla
sonsonen efter farfadern anser han — i motsättning till den all-
männa uppfattningen (G. Storm, Olrik) — icke böra till sitt ur-
sprung återföras på denna tro, som dock senare kan ha influerat.
Blott få människor återfödas, och då vanligen med de lefvandes
bistånd (se närmare s. 84 f.). Denna återfödelse får ej — med
Golther — förväxlas med själavandringen, som försiggår i en ord-
nad följd af växlande gestalter. — Med totemismen har inom den
mytologiska vetenskapen mycken vidskepelse bedrifvits. Om någon
germansk sådan veta vi intet (R. Meyer) lika litet som om den forn-
indiska (Macdonell). Amuletterna af djurvapen höra naturligtvis
ej hit (mot v. d. Leyen); i den sitter djurets kraft, dess själ, och
denna öfverflyttas på amulettens ägare. — Mellan döds- och natur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
