Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Anmälan. 203
samheten ocli till ståndsdelningens upphofsman och beskyddare (jfr
V9 I. 1 1)). Han är eller blir alltså en ”kulturgud”, som egentligen
blott furstarna ägnade en esoterisk kult.
Den mångomskrifne Hönir håller M. (med Grimm och Miil-
lenhoff) snarast för en vattengud, närmare bestämdt en represen-
tant för det underjordiska vattnet (jfr vissa af hans många binamn,
t. ex. den snabbe asen, den fegaste, aurhonungr m. fl. och vidare
hans förbindelse med Mimer). Mera osäker är M. i fråga om den
lika gåtfulle Vidar, om hvilken med skäl kan sägas, att det är
svårt för en forngermansk gud att inte bli hållen för Vidar; ett
par gissningar se ss. 375—376.
En annan grupp benämnes ”Nacheddische Gottheiten”. Vi
ha här bl. a. Hel, som M. i anslutning till den allmänna och sä-
kerligen riktiga uppfattningen anser som en personifikation af det
urgermanska själariket hel. Då Valhall, där vinddemonen Oden
bor med dödsandarne, utvecklat sig till ett Odenstjänarnes paradis,
sjönk hel efterhand i rangskalan; och ur denna motsats mellan hel
och Valhall tycks gudinnan Hels förhållande till ”motgudarne” ha
uppstått: Lokes dotter o. r . v . Att hon ingen del tager i Rag-
narök — blott ”Hels folk” kämpar med — är ett bevis på, hur
föga lefvande underjordens förkroppsligande stod för nordborna.
Kapitlet om kulten utmärker sig för sin klara och öfver-
skådliga framställning.
Af större intresse är emellertid det följande om världsåskåd-
ningen. Här träder Vçluspa i förgrunden. Dikten är en enskild
mans verk och får inte utan vidare tas i anspråk som ett nationellt
vittnesbörd. För den allmänna uppfattningen existerade ingen för-
knippning af början och slut, utan blott hvart och ett för sig.
Men i fråga om dessa båda hufvudmoment förhöll sig diktaren vä-
sentligen receptiv. Utmålningen af världskampen torde i hufvud-
sak vara diktarens egen; men impulserna till denna djuptänkta
komposition fick han från harmen och sorgen öfver vikingatidens
moraliska förfall och den hos noblare själar växande sociala ansva-
righetskänslan. Det främmande inflytandet anser M. vara hos
Olrik betydligt öfverskattadt, men antager med honom kristen på-
verkan i fråga om Gimlé och den mäktiges ankomst.
Snorres fantastiska utmålning af världens skapelse gömmer
åtskilliga element af otvifvelaktig äkthet, som M. s. 456 t. söker
att utsöndra. Här föreligga tre parallellmyter, af hvilka den om
Audumla gör det primitivaste intrycket.
För kunskapen om nordbornas uppfattning af världens yttre
indelning och ordning har Grímnismål föga värde. A f gudahem-
men är blott ett annorstädes belagdt, nämligen Nóatún. (De tre
namnen på -hrimnir tyckas inom parentes ursprungligen ha hört
*) Att här åberopa Hyndluljóct 40 (48 Bugges uppl.) synes emellertid
mindre lämpligt, då h&r möjligen Tor åsyftas; jfr senast Bugge Der Bunen-
stein von Bök s. 122, 248.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
