- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugonionde Bandet. Ny följd. Tjugofemre Bandet. 1913 /
226

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226 Olson: Tredje svaga konjug.
(hskr från förra hälften av 1400-t.): perf. part. liæ d h ir (rim:
k læ d d ir ) ]
Nya rimkrönikan (hskr. från c. 1452): pret. b e r a d h e
v. 79 (rim: o n a d h e subst.), f o r m o d e v. 3166, lu d h e v. 1159,
5542, r e ä h e v. 186, r e e d h e v. 420;
Schacktafvels lek (hskr. från 1476): pret. b e d h is v. 562,
r a d h o v. 572, r a d o v. 2178, r e d e v. 1588, r å d i s v. 562;
Sagan om Didrik af Bern (hskr. c. 1500): pret. tr ä d h e
s. 72, 176; —
Svenskt diplomatarium 1: 47 (1401): perf. part, b e r a d h o ;
Stockholms stads jordebok utg. av Hildebrand s. 299
(1462): perf. part. fø d h c e , o fø d h æ ;
Bidrag till Skandinaviens hist. utg. av Styffe 4: 321
(1502): pret. tr e d h e ;
Peder Månssons Stridskonst och Stridslag s. LX (hskr.
från början av 1500-t.): perf. part. in fø d h e r .
Beträffande dessa skrivningar med enkel konsonant i
st. f. väntad dubbel bör för vårt syfte här först anmärkas,
att de utan tvivel verkligen representera ett uttal med kort
konsonantljud.
Detta framgår för det första därav, att, om cod. Burea-
nus undantages, i det vida största antalet fall den enkla
konsonanten tecknas med d \ ej med d . Denna beteckning
innebär nämligen utan tvivel uttal med spirantiskt konso-
nantljud, uppkommet genom ljudsubstitution, emedan språket
eljest saknade exempel på kort d i inljud mellan vokaler,
och förutsätter således ovillkorligen kort d i uttalet. Denna
slutsats blir så mycket säkrare, som just den äldsta källan,
cod. Bureanus, så gott som alltid har stavningen d : under
det att detta senare blir sällsynt: utan tvivel har man näm-
ligen rätt att tolka detta så, att vid förkortningen explo-
sivan (d) till en början kunde bibehållas och först senare
allt allmännare utbyttes mot spiranten (d h ).
Vidare vittnar härom en sådan omvänd skrivning som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1913/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free