- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugonionde Bandet. Ny följd. Tjugofemre Bandet. 1913 /
239

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hjelmqvist : Till Wivallius. 239
Ingår i en dikt, som Wivallius lägger i Gertrud Grijps
mun. Betäcker i andra versen är, som framgår af rimordet
igenskäncker i nästa vers, fel för betänker.
”Wille I här opå swara, så skall thet stå edher frijt?
men iagh mener edher thett ey kunne giöre, och forundrer
[mig] stoorligen, att I vnderstå edher vthj sådhan wichtigh saak
och inför sådhane herrer att agera och kunnen ieke ett ordh
latin.” S. 179, r. 4 uppifr. if. (1632). Utgifvaren har till-
lagt mig med orätt, då förundra = undra, förundra sig är
vanligt i äldre nysv. Jfr: ”The . . förundradhe att hanns
N(åde) haffver lagtt tunga oppå lannditth.” Gustaf I:s registr.
1: 123 (1523). ”Därefter frågade han mig efter Hans Kongl.
Maj:tz och hofcassan, och om icke den vore rik af penningar.
Jag svarade därtill, att han lärer bedraga sig, om han det
tror. Han förundrade, att så i sanning skulle vara.” C.
Piper (1709) i Historiska handlingar XXI. 1: 3. ”Ty må
man ock icke så myket förvndra, at hwar skref som honom
behagade.” Swedberg, Schibboleth 25 (1716).
Kedan i fsv., se Söderwall, Ordbok 1: 314.
”Jag frågar, om [iag] är stämpdt elfter lag.” S. 180,
r. 19 uppifr. (1632). Snarast är väl är stämpdt att fatta
som ”är det stämdt”, då tillägget är onödigt.
”En fransösisk book, iag haffr begynt at vertera, elfter
som iagh förnam E. H. så wara behageligit, och ingen thet halfr
giordt för [mig] på swensku [sic!].” S. 202, r. 2 nedifr. lf.
(1636). Tillägget af mig onödigt, då för (handskriften har,
/or, troligen skrilfel, jfr dock t. ex. fsv. /oor, se Söderwall,
Ordbok 1: 271, rimmande med waar) betyder förut, förr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1913/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free