- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugonionde Bandet. Ny följd. Tjugofemre Bandet. 1913 /
272

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

272 Lindroth: Dikter om runornas namn.
träder RJ:s fasta eign något i bakgrunden. Dess metriska ka-
raktär är ock ganska antastlig. Bättre — ehuru enligt Bugges
krav (s. 107) ej helt tillfyllest — bleve fgst eign i ). Översättningen
bleve då: ’En fast egendom (väl ironiskt: egendom som han inte
släpper ifrån sig) är guldet för jarlen’ a). Riktigheten av adj. fastr
får i alla händelser här ännu ett stöd.
Br. S. tolkar sin v. 2: ’Fixa sunt stipendia apud Comitem’,
och hans närmare utveckling visar, att han åsyftar ’stipendia mili-
tum satellitumque’. Är gjçld rätt, bör man dock hällre tänka på
de indrivna skatterna, som jarlen då sades behålla 3) och sko sig
på. Väsentligen samma mening finge man väl (med eljes lika läs-
ning) inlägga i gull. Såsom ägande något bättre *) och i sht äldre
hemul bör detta kanske föredragas. Jalle (< Jarle) har ock
hemnl på mer än ett håll — om ock detta ord knappast kan vara
det som W. fått sig förelagt och vanställt. Förslagsvis läser
jag då:
Fçst er(u) gull (1. gipld) hiä jalle s).
Ett inre skäl för åldern av ordet jarl i texten måste anses
ligga däri, att väl ingen satte in detta någon längre tid efter se-
dan jarlavärdigheten avskaffats. Och det skedde redan 1308 (NGL
3, 74). — Vore en gång er(u) felläst till en(ri), är det naturligt att
man skaffade sig ett nytt predikat (er, eru) i st. f. h id 6),
16. I - K. Ýr er vetr-grønstr vida,
Vant er þar er brennr at svida.
p a r strykes av Wimmer. W. har urtur grónst. I något
sammanhang därmed står tydligen RJ:s virtur grcenst. Att det är
en förvanskning, är klart; väl vet(u)r (uet-) :> urtur (åtminstone -ur
från W:s levande källa), så uppsnyggat till virtur. Detta sista be-
lyses genom GA:s virt, f. ’alias vrt [genom tryckfel: vetJ vel jurt
frutex’. Ett fem. virt kan verkligen stödjas från ä. nyisl. text,
nämligen från Konradsrímur 1,, 80, men där synes det betyda ’vört’
(Wisén Riddararímur XLIV), och så översätter ock Hald. ordet ’).
Virtur känner jag blott från Sigrdrifumáls virtr, n. ’vört’, och
’) Så har faktiskt JO, men det är väl kompromiss (i övrigt har han
här väsentligen = RJ).
s) R J: ’Princeps auri tenax est’, JO 144: ’Tenax possessio aorum Mag-
natibns (Baroni)1
.
3) Det behöver inte vara: med orätt behålla.
*) R J kan dock i den punkten ha skrivit av W.
6) Kan man dock tänka på gull .. á hjalle? I så fall dock troligen
t e x t f ö r v a n s k n i n g , ej blott omtydning, till jalle. Ty även i de (väst-
ländska) bygder som ha hj > j, synes detta icke vara styrkt före 1600-talet
(jfr Hægstad Norske maalføre I, 23).
*) Med avseende på v. 1 p&pekar jag blott, att Bugges anmärkning
mot Iggr såsom ett för allm änt begrepp att passa som subj. till fælir &r
falle vederlägges genom þrideilurnas vellanda vatn (vettande vimur).
7
) Samma översättning ges i kommentaren till Sigrdrifum. i K. B.
Papp fol. 64 bl. 96 r. (Jón Eggertseons hand), där nämligen i själva texten
läses virti (ej virtri).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1913/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free