Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindroth: Dikter om runornas namn. 287
ordförråd tagna namD, och åtminstone i Norge har detta väl gällt
de allra flesta nykomlingarna (jfr s. 281 n. 4). Därför kan man
näppeligen häller våga påstå, att dikten måste ha tillkommit, innan
enheten av de 19 gyllentalen — med de tre tillagda runorna år-
laugr (i Norge säkerligen -Iggr), tvimaär och belgpor(n) x) — blivit
spridd och stadgad, en tidpunkt som kanske får sättas till om-
kring 1200 a). Likväl skola vi i det följande finna, att det dock
kunde ligga nära att dra in även de tillkomna runorna — punk-
terade såväl som gyllental. Men dessa tillsatser härröra från en
tid, då runorna förlorat sitt egentliga fäste i verkligheten.
Betydelsefullare är kanske, att dikten tycks ha bibehållit ord-
ningen Y [\ Ty den beror knappast på inflytande från Island
(där den alternativt höll sig länge, se B. Ólsen Runerne 73 f.).
Kanske hindras vi därigenom att gå nedanför c. 1200. Men tid-
punkten för omflyttningen har blivit än osäkrare, sedan Bårsefun-
tens datum svävar så i det ovissa (se not 2).
Yerstekniken borde kunna leda oss rätt långt, om vi hade
tillräckligt jämförelsematerial.
Så vitt jag förstår, är det stroffor raen som här främst tar-
var belysning. Det synes mig inte vara tillräckligt med ett sam-
manställande av den en sk ild a versen med drottfevädeversen eller
med Snorres Håttatal nr 88, med bortseende från den viktiga olik-
heten, att det i dessa fall är fråga om en åttaradig strof, i run-
dikten åter om en tvåradig. Denna tvåradiga runhenda är frap-
perande under en så tidig period som det här måste vara tal om.
Då strofen inte helt kan sakna rötter i miljön, ser jag inte annat
an att vi måste vända oss åt det håll, där en tvåradig strof med
slutrim redan då kan tänkas ha odlats.
Yi ha då först folkvisan. Man bestrider ju inte för när-
varande, att denna kan ha varit hemmastadd åtminstone i sydligare
delar av Skandinavien omkring 1200. Och den tvåradiga formen
(med slutrim) anses ju fortfarande ha prioriteten. Likväl tror jag
knappast, att det är där vi böra söka anknytning. Dess kynne
var alltför olikartat — därmed sammanhänger ock omkvädet — för
l) Sannolikt har runan inte hetat så i väster, utan belgþurs. Detta
går ännu igen hos Olaus Petri (Sami. 9, 11): belgtoors och Bure Bunaräfst :
bälgtors. Bugge har (No indskr. Indi. 44) gjort gällande, att namnet porn
i Norge aldrig gått över på runan. — Att d etta 0 skulle vara identiskt
med det runtecken som ’c. 1200 eller tidigare1 i Norge nyttjas som ey (M.
Olsen hos Brate Nordens äldre tidräkn. 15) och som omtalas i den III gramm.
avhandlingen, synes mig inte troligt (jfr Brate a. st.). Liksom tvimaär är ett
dubbelt Y, så 0 ett dubbelt Þ — namnet säger det ock — och väl även 0
egentligen ett dubbelt h, vars nya bisjtav flyttades ned för undvikande av
sammanfall med 0 (visserligen nu ej den norm ala t-runan).
a) Själva införandet i Norge har Brate anf. arb. 14 f. tänkt sig kunna
ha skett 1152. Det älsta dokumentet om gyllentalsserien är den själländska
Bårse-funten, av Wimmer Da. runemindesm. IV. 1, 106 satt till böijan av
1200-talet (vilket dock synes förefalla konsthistorici för tidigt, se hos Brate a. st.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
