Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olson: Ändelsevokalerna i ÖGL. 295
är fråga om ord, som även u tanför den ju rid isk a
stilen m åste ha v a rit y tterst vanliga och välbekanta
i den tidens språk. Att man skulle ha uttalat dessa
vanliga ord med annan ändelsevokal i de juridiska form-
lerna än eljest, är högst osannolikt. Ännu mera oantagligt
blir betraktelsesättet, om — såsom S. synes mena — saken
skall förklaras genom förhållanden vid själva avskrivnin-
gen. Ty detta skulle förutsätta, att skrivaren skulle känt
och utmärkt vissa partier av sin lagtext såsom mera till-
hörande den juridiska stilen än andra och i dessa mot sitt
uttal bibehållit förlagans *, under det att han eljest i samma
text återgett förlagans * med sitt e — överhuvud ett arbets-
sätt hos skrivaren, som strider mot allt vad vi ha skäl att
antaga beträffande de mekaniskt arbetande, medeltida skri-
varna. Rörande förklaringens metodiska sida måste man
f. ö. fråga sig: hur kan man avgöra, vilka uttryck som på
detta sätt skola anses för fasta juridiska formler? och: skulle
icke enligt denna teori i väntas i en mängd fall, där nu i
själva verket står e? Ty antalet av de fixa juridiska ut-
trycken är väl icke uttömt med ovanstående?
Jag har ovan visat, att åtminstone i de (delvis ganska
talrika) grupperna Yl, IX och X uppträdandet av i i än-
delsen icke kan förstås utifrån de av S. framförda syn-
punkterna. Det är självklart, att jag sålunda åtminstone
beträffande en del fall av i i ändeisen måste fasthålla min
ovan (s. 273 f.) refererade uppfattning, att denna ändelsevo-
kals uppträdande icke behöver någon särskild förklaring,
eftersom vi överhuvud ha att göra med språket på ett sta-
dium, där Övergången i e i ändeisen ännu icke i någon
ställning fullt genomförts. Denna mita, uppfattning synes
mig nu styrkas i hög grad därav, att såsom ovan (s. 277)
anmärkts, utanför de av S. givna allmänna förklaringsgrun-
derna falla icke så alldeles få exempel med i i ändeisen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
