Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Brytningen i fno. språk. 345
ok for then skuld at ek hafde enktet jnsigle siælfuer tka hafwir
ja k . . .” Brevet innehåller alltså formen jah tre gånger, formen
ek två gånger. Jmf. Wadstein Fornnorska homiliebokens ljudlära
67 noten 4.
Falk och Torp Dansk-norskens syntax s. XII not 1 tala om
det [i norska brev] "temmelig udbredte iah f. ek”. *)
Att man i fnorskan jämte det vanliga ek sedan gam-
malt havt även formen iak, vinner bekräftelse därav, att
man i åtskilliga moderna norska mål använder jég eller je,
hvilka former dels med visshet, dels med stor sannolikhet
uppstått ur iak. För frågans belysning har jag genomgått
Hans Ross’ beskrivning av åtskilliga bygdemål i Videnskrs
selskabs skrifter.
Folda- målet. Såsom personligt pronomen upptar Boss Norske
bygdemaal VII (1908 nr 3 s. 15) je jæ jd jæi (med vikt); jak >
jeg och jæg Romerike (Nes, Eidsvoll etc.). Liknande uppgift i hans
ordbok s. 130 sp. 1. Fornnorskt ia övergår i målet oftast till jæ,
je (fiall :>fjcellj fjell etc., Bygdemaal s. 10). Här uttalar alltså
Ross direkt den meningen, att fornnorskt iak i detta mål blivit
till jeg jæg. Hesselman gör intet egentligt försök att förklara
detta nynorska jeg jæg, som han blott i förbigående nämner i en
not s. 68. För hans hypotes är det naturligtvis i allra högsta
grad besvärande. Då Romerike-målet har också vissa andra former,
som icke harmoniera med H:s hypotes (hypoteser) såsom kjæl n.
= fno. pel ’grundstykke i plov’, (kjæla m. = fno. peli ’tjäle’, mjæla
mjœlasann, jmf. fno. melr ’sandbanke’), så yttrar Hesselman a. st.
närmast med tanke på dessa sistnämnda former: ”Romeriksmålet
står med dessa brytningsformer alldeles isolerat icke blott gent-
emot omgivande norska dialekter, utan även gentemot målen i de
närmast liggande svenska landskapen Bohuslän, Dalsland, Värm-
land (däremot icke Dalarne!), och det gör nästan intryck av ett
svenskt kolonimål. — I Romerike heter det också jeeg eller jæg
’
jag’ i stället för det vanliga norska eg, e (je)”. — Jag tror mig
icke göra mig skyldig till någon överdrift, när jag säger: det är
dock en ytters ta nödfallsutväg att tänka på svensk kolonisation i
Romerike för att reda sig med dessa former. Jag återkommer
nedan till vissa av dem.
f) De nämna den med fornsvenskan överensstämmande formen iak
omedelbart efter att de anfört exempel på svecismer i fornnorskan från c.
1320, men deras ord torde antyda, att de — med rätta — icke uppfatta iak
såsom en från Sverge införd form. De yttra: ”Andre opdukkende former
tør allerede tidligere ha havt rod i estnorske bygdemaal, f. ek9. det tem-
melig udbredte iak f. ek”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
