Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Brytningen i fno. språk. 347
ekk enligt Hof Dialectus vestrogoth. s. 110, och denna sist-
nämnda form (ek) förekommer ännu i målet. Dessutom an-
träffas i fornsvenskan några gånger -k (av ek) såsom enkli-
tisk form efter på vokal slutande verbalform, t. ex. run.
raistik Liljegren 38 (Runverser s. 27 noten), i litteratur-
språket vilik (av villi e/t), hadic (av hadi ek), båda i RK.
(Söderwalls ordbok). Jämte det vanliga iak användes i fdan-
skan även <bc (t. ex. Jutlandslagen, Yald. lag)1
).
Det är så mycket mera oberättigat av H. att framhålla
isl. ek :fsv. iak såsom ett stöd för sin hypotes, som det en-
staviga urnord. ek finnes århundraden, innan ändelsevokalen
a, som värkade äldre brytning, förlorades i urnord. ord med for-
tis. Så har t.ex. guldhorns-inskriften ek hlewagastiR holtirøaR
horna tawiðb, alltså med ens ta vigt ek, men med -a ännu
kvar i ack. sg. horna, som senare blev till isl. horn; Länge
före den äldre a-brytningen har alltså *eka i oakcentuerad
ställning blivit till ek. Detta ek fortlever i isl. ek fsv. -k
nysv. dial. ek. Senare användes det urnord. *eka dels såsom
fortis-form, dels såsom infortis-form. Med fortis gav nu *eka
under sent urnord. tid fnorskt fsv. fda. iak; med infortis
gav *eka under sent urnord. tid formen ek, eftersom bryt-
ning ej inträder i ord med infortis. Ä ven på denna väg
uppstod alltså isl. ek, fsv. -k, nysv. dial. ek.
Så vitt jag ser, finnes ingen möjlighet att förklara det
fnorska iak på annat sätt än genom äldre brytning ur det
*) När man i fjutskan möter ak ’
jag1 (i modern jutländska det därur
utvecklade a ’jag1
), så förmodar jag, att ak uppstått ur iak i infortis-ställ-
ning, kanske ursprungligen blott i enklitisk ställning efter R (sëR(ï)ak ’ser
jag1 etc.); jmf. att (enligt Läffler i Sv. Fornminnesföreningens tidskr. II, 51
och Kallstenius Värmländska bärgslagsmålets formlära s. 41) ja ’
jag’ i vissa
nysv. mål omedelbart efter r blir till a, t. ex. kjöra ’kör jag’. Det nyjut-
ländska ce ’
jag’ kan väl ha utgått så väl från ek(tek) som från icek. Enligt
min uppfattning kan man ej med Noreen Geschichte der nord. spr.3 s. 178
antaga, att det fjutska ak möjligen utgått från en annan ieur, grundform
(*egom) än de nord. ek, iak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
