- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettionde Bandet. Ny följd. Tjugosjätte Bandet. 1914 /
350

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

350 Kock: Brytningen i fno. språk.
sk illig a sammansättningar: fiargétr, fiarkominn, fiarlégast,
fiarlégp, fiarstépr, ftarsynis, fiarlekinn etc. Kvantiteten hos
/ a r (ej /a n ) bestyrkes ock av det etymologiskt samhöriga
subst. /a ra ’lavt vande’ (när havet är fjä rra n från land),
dessutom av den moderna färöiskan, där man enligt Jakob-
sens ordbok har fjarskotin ’afsondret, langt borte; fravæ-
rende; bortstødt, forskudt (men däremot fyrr, uttalat /r r ,
’før, førend’ med lån g t slutljudande r). Att det fsy. fiær
(i uttrycket fiær ok nær) hade kort r-ljud, blir troligt av det i
äldre och yngre nysvenskan vanliga när och fiä r*).
Trots dessa nu av mig anförda stöd för riktigheten av
den allmänt sedan gammalt rådande uppfattningen av r-lju-
dets korthet i isl. /a r, synes Hesselman s. 43 (om jag tör-
står honom rätt) mena, att ordet på urnord. tid skulle havt
långt r-ljud. Detta är dock djärvt, då han såsom stöd här-
för egentligen blott anför, att ”i nyisländskan har rr (i syn-
nerhet i slutljud) blivit r”. Innan man härpå kan bygga
något, bör dock visas, att alla de medeltida västnord. exemp-
len på fiar (fiær), fiar- tillhöra skrifter, där rr blivit r.
Detta har icke skett.
Jag anser alltså, att urnord. *fera :> isl. /a r, fsv. da.
fiær är ett gott exempel på den äldre a-brytningens inträ-
dande i kortstaviga ord.
Urnord. subst. *pela har givit fnorskt *pial med äldre
brytning > nynorskt dial, kjæl ’grundstykke i plov’ (i Rome-
rike). Etymologiskt härmed identiska synas vara såväl nysv.
dial, tjäl ’trävirket i en harv, hvarpå pinnarna sitta’, (räfs-)
tjäl ’huvudet på en räfsa’ som ock fsv. piæl ’botten i tyg,
bottenvävnad, den egentliga väven’ (jmf. Söderwalls ordbok,
*) Om fsax. fer, ags. feor(r) adv. jmf. v. Grienberger Untersuchungen
zur got. Wortkunde s. 63 f. — När i nysv. även någon gång när och fjå rr
anträffas, beror detta på inflytande från det vanliga fjärran på det föråldrade
fjär. Fjarrlægå och ett par andra komposita med fjarr- hos Eir. Jönsson
ha på liknande sätt påvärkats av )Harri.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1914/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free