Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
874 Kock: Brytningen i fno. språk.
”Det sista ordet [der] erinrar om ett norskt gårdsnamn . .. Djønne,
äldst i Diornum (Diçrnum), som Magnus Olsen .. . sammanställer med *en
germansk Stamme, som betyder ”være skjult, stilne af (om Vind)" . . .
Gården ligger ”beskyttet mod Vestenvinden" . . . der alltså : ’skydd (skygge)
for vind och sol’?"
Det först från år 1814 påvisade der kan mycket väl
vara ett helt ungt låneord, särskilt därför, att det är be-
nämningen på en del av dräkten. Att under sådana förhål-
landen förutsätta, att det skulle ha funnits redan under den
avlägsna urnordiska tiden, är synnerligen djärvt. — Tyd-
ligen saknar ordet allt vitsord i brytningsfrågan.
Under de neutrala a-stammarna anmärker H. s. 41,
även: ”Här kan måhända också nämnas kné <*kneua. Jfr
fno. pl. knió, men sing. kné\ Och fé V
Jag förstår alldeles icke, huru H. (om ock blott med
tvekan) kan tänka på fé såsom något slags stöd för sin hypo-
tes. Såsom got. faihu visar, hade ju ordet fé på urnord.
tid u (icke a) i andra stavelsen både i nom. ack. sg. och i
nom. ack. pl. Tydligen har urnord. *fehu feu (i Abeceda-
rium nordmannicum) ljudlagsenligt blivit till isl. fé (fsv. fda.
fæ)] dvs. att om edelbart efter k o rt e ett w-ljud ljudlags-
enligt förlorades {fe-u > ft) utan att värka vare sig brytning
eller w-oraljud. Jmf. Kock i Ark. nf. XVIII, 339 noten,
Svensk ljudhist. I s. 133, Umlaut und Brechung s. 154.
Utvecklingen var en motsvarande i nom. ack. piur. av
orden tré ’träd’ (stam Hrewa) och kné ’knä’ (stam Hmewa) ;
dvs. att *trewu Hre-u blev tré, *knewu *kne-u blev kné. Att
även nom. ack. sg. av dessa ord resulterade i formerna tré,
kné är högst naturligt. Nom. ack. sg. Hrewa kunde vid för-
lust av -a som bekant icke brytas, eftersom e-ljudet föregicks
av r\ Hrewa blev därför till *trew. Och då som bekant
bortfallande w icke värkar äldre w-omljud på om edelbart
föregående kort vokal (Kock i Ind. Forsch. V, 153 ff.),
så övergick *trew till tré. Den obrutna vokalen i nom. ack.
sg. kné förklaras alldeles tillräckligt i överensstämmelse med
den obrutna vokalen i t. ex. fe t (s. 367), dvs. att vid böj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
