Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olson: Urg. hw i nord. språk. 19
fsax. ehu- kunde ha givit ett uppslag till förklaring även
av den nordiska formen, om denna sammansättningsform
vore ett arv från samgermansk tid (så t. ex. Möller i PB Beitr.
7: 521 not 1). Så är emellertid helt visst icke fallet, utan
den avvikande sammansättningsformen är en fornsaxisk egen-
het, som förekommer även i andra a-stammar (jfr Zupitza
Die germ. gutt. s. 62, Holthausen Alts. Elem.-b. § 149).
Jag ser ingen annan utväg ur svårigheterna än att
helt enkelt förneka, att jór etc. går tillbaka till urnord.
*éhwaR. En sådan mening kan synas djärv, men den blir
en nödvändig slutsats, då denna enda form omöjligen kan
upphäva resultatet av alla de övriga ordens gemensamma
vittnesbörd. I själva verket låta sig också fvästn. jór och
Jo-, fsv. och fda. lo- förklara även på andra sätt, som synas
mig långt ifrån oantagliga.
Yad beträffar fvästn. jór ”häst”, är att märka, att detta
ord förekommer uteslutande i poesien (alltifrån Eddasång-
erna). I betraktande härav vågar jag fatta jór som ett
lån av feng. eoh ”häst” *). Till dylika poetiska lån från feng.
finnas som bekant åtskilliga paralleler. Jag erinrar om
fliót ”kvinna”, gimr ”ädelsten”, lióði ”furste”, ræsir ”furste”,
sumbl ”gästabud”, tjçsull ”fjätter” (Bugge Bidrag til den
ældste skjaldedigtnings hist. 29 f., Studier ov. de nord, gude-
og heltes, opr. 4: 416, Home of the eddic poems XX, 23).
Jfr f. ö. Fischer Die lehnw. des altwestn. 188 ff. (196 ff.).
*) Någon avgörande instans häremot är det icke, även om Bagges
tolkningar av ett par urnordiska inskrifter, i vilka han vill återfinna ordet
*ehwaR "häst” (se ovan s. 4) äro riktiga. Ingenting hindrar näml. att an-
taga, att ordet i förhistorisk tid dött ut på nordisk botten och sedan åter
inkommit i isl. genom lån. Emellertid äro dessa tolkningar, som redan
ovan anmärkts, osäkra. — Mycket litet trolig är Bugges tolkning av en
runsten från Boes på Gottland (Sv. fornm. fören. tidskr. 11: 118 ff.), där han
läser de två första bokstäverna i iuþin som jå ack. sg. "häst”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
