Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 18 Olson: Förlust av w.
efter en ack. *mawi > vars existens väl måste anses
rätt osäker *).
Komp. *fawim > fær(r)e och *hawÍRa hœr(r)e stämma
fullkomligt med de kortstaviga betri, fyrri osv. och fordra
samma förklaring som dessa, vare sig nu denna ligger i ia-
omljud (Kock Arkiv 8: 256 ff., Uml. u. brech. s. 79 f.) eller
icke (jfr senast Lindroth i Indog. forsch. 29: 173 ff.). —
Den antagna grundformen *hawiRa ”högre” synes mig f. ö.
mycket osäker. För min del är jag vida mera benägen att
fatta hær(r)e o. liœstr som nybildningar till Mr efter mönstret
fár:fær(r)e o. d.
Ej heller subst. isl. fœð och héð förutsätta en utveck-
ling *fawipö > fäipa > fœð osv. Det är nämligen mycket
vanligt, att även kortstaviga «y&a-stammar uppträda med
«-omljud i rotstavelsen: isl. nekt, sekt, spekt, tekt, seld, fsv.
lykt, sækt osv. (se Tamm Fornnord. fem. på ti och på ipa
s. 33 ff.). Detta förhållande förklaras enligt min mening
troligast därigenom, att hithörande ord så tidigt övergått till
«-stamsböjningen, att «-omljud i vissa kasus kunnat ljudlags-
enligt inträda på grund av böjningsändelsens i (jfr Kock i
PB Beitr. 18: 430 f.). För dessa formers omljudda vokal har
sålunda mellanvokalen icke spelat någon roll. — Vad isl. hæ<f
beträffar, går detta f. ö. troligen icke tillbaka på ett *hawipö
(såsom Pipping antager), utan utgör en nybildning till adj.
Mr (så t. ex. Falk o. Torp Et. ordb 1: 321; ändrat, enligt
min mening med orätt, i den tyska uppl.).
Beträffande isl. pres. ind. sing, klær < *hlawiR är det,
om verbet, såsom även Noreen Aisl. gram.3 § 491, anm. 1
*) Jag begagnar emellertid tillfället att anmärka, att isl. mær inga-
lunda, såsom Lindroth Indog. forsch. 29: 174 menar, utgör en instans mot
det av Kock antagna i R-omljudet. Enl. Lindroth skulle ett *mawiR med
«Æ-omljud utveckla sig i isl. till *mewRZ> *mér. Men då det sam nord.
omljudet av a utan allt tvivel var «?, ser jag intet hinder för att förläng-
ningen æ > cé på grund av w-bortfallet kan ha ägt rum fö r e den isländska
ljudövergången cé> e. Härigenom blir isl. mær även med antagande av
iff-omljud en ljudlagsenlig form.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
