- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioförsta Bandet. Ny följd. Tjugosjunde Bandet. 1915 /
138

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138 Olson: Förlust av w.
Växelformerna av .ordet ”ärr” höra till dem, vilkas rätta
förklaring vållat mycket bekymmer. För den här förelig-
gande frågan torde det emellertid vara tillräckligt att fast-
hålla, att det isl. ørr för sin förklaring fordrar ett *arwin
med utöver den äldre t-omljudsperioden bibehållet w, och det
torde då vara minst lika sannolikt, att detta är den ljudlagsen-
liga utvecklingen, och att w analogiskt förlorats i fsv.
*arwaR > *araR > arr och *arwÍR > *ariR > œrr genom in-
flytande från en tredje stamform *aruR 1), som att —
såsom P. menar — w i *arwiR > isl. ørr analogiskt kvarstått
genom anslutning till *arwaR.
Det isl. tyri n. ”tjärved” är enligt P. en kontamination
av *tiri och tyrui, båda ur stammen *tirwia-, det förra fram-
gånget ur kasus med sedermera synkoperat i, det senare ur
kasus med bevarat i. Det är emellertid rimligare att med
Noreen Aisl. gram.3 § 227 anm. 4 förklara förlusten av w
i tyri genom anslutning till det likbetydande tym- (i tyru-
tré) än genom ombildning av ett alldeles icke uppvisat Hiri.
Detta tym-, som P. ej omnämnt, är f. ö. ett bevis emot
w-bortfallsteorien, då det ej kan härledas ur någon annan
grundform än ett *tirwiön, som i alla former skulle förlora
i och därmed enligt P. w-et, men som icke desto mindre
genom sitt omljud visar, att w-et stått kvar.
Det fsv. gudinnenamnet *E<ern (jfr M. Olsen i Christ.
Vid. selsk. forh. 1908, nr 6 samt Lundberg och Sperber i
Meddel, från nord. semin. nr 4) förklarar P. i anslutning
till en av Sperber konstruerad grundform genom kompromiss
mellan en ljudlagsenlig nom. *Harwlnö > *Hørvin och exem-
pelvis gen. *Harwindr > *HarinaR > *HernaR, och i det isl.
*Hørn ser han en kompromiss i motsatt riktning. Mot denna
kombination kan först och främst — alldeles frånsett de
ljudhistoriska betänkligheterna, varom ovan under gera etc.
s. 136 — göras den anmärkningen, att grundformen *Harw-
‘) Jfr sskr. årus ’’sår” (Fick Vergl. wb.4 3: 19).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1915/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free