Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olson: Förlust av w. 147
Jag vill genast anmärka, att jag finner denna sats vara
den mest tänkvärda av dem, som Pipping uppställt rörande
w-förlust i samnordisk tid. Jag har dock icke kunnat känna
mig övertygad ens om dennas riktighet och vill här även till
den göra några anmärkningar, utan att genom dem göra
anspråk på att avgöra frågan.
Till en början bör från det ovan givna materialet ge-
nast avräknas alla former med intervokaliskt hw, då hw
här fallit efter andra regler än det enkla w (jfr härom min
uppsats ovan s. 1 ff.). Bland de övriga ex. bör efter all
sannolikhet på(i) utgå såsom låneord (Kock Indog. forsch.
5: 166, Noreen Aisl. gram.3 § 227, anm. 5, Fischer Die lehnw.
des altwestn. s. 49). Den antagna grundformen för isl. hjå
adv.: *hiwan, är en konstruktion ad hoc utan stöd i några
faktiska förhållanden; vida naturligare är att — såsom eljest
allmänt göres — härleda detta ord ur det välbestyrkta *hiwa
(vars w-förlust förklaras enligt Noreen Aisl. gram.3 § 395
eller, enligt ett muntligt förslag av Kock, genom relativt oak-
centuerad ställning) *).
På samma sätt förhåller det sig med etymologiseringen
*glewön > isl. gljå ”glänsa”; den antagna grundformen förbju-
des, så vitt jag kan se, av det motsvarande sv. dial. glia.
Att ansätta grundformen för glia, gljå med stamslutande
w synes icke nödvändigt2). Utgår man emellertid (med
t. ex. Falk o. Torp Et. wb. 1: 328) från ett e-verb *gllwén,
så är glia, gljå att bedöma som gå, pjå nedan s. 1.50.
Om *hriwwian>*hriwa>*hrjå se ovan s. 133 f. *Kla-
wan som grundform för isl. klå ”klå” är icke troligt, då
— såsom ovan s. 119 not 1 framhållits — verbet i fråga med
allra största sannolikhet urspr. är ett (på vanligt sätt svagt böjt)
denominativum. Slutligen få i diskussionen om denna fråga
*) Om förlust av w i relativt oakceutuerad ställning jfr f. ö. Kock
Arkiv 9: 145 ff., 29: 386f Sv. ljudhist. 1: 86.
2) Jfr Persson Wurzelerw. s. 109, 287.
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XXXI. NT F Ö IJD XXVII. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
