Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockhoff : Nya studier. 165
fæddir hafa værit i susat. þar er þæssir atburdir hafa ordit
— — — þæir menn hafa oss oc sagt ifra þesso er fæddir
hafa værit i hrimum eda mænstr borg oc engi pæira vissi
dœili a a&rom oc sagftu allir a æina lætå fra. oc er pat
mæst epter pui sem sœgia fornkvæði i pytfærskri tungu er
gort hafa storir menn um þau stortidinde er i þæsso landi
hafa ordit.
Kap. 421 (415). I berättelsen om Hildebrands död
förekommer följande (enl. AB): i allri þessi søgu þa er
einnghi madur iafn miøgh lofadur sem Hilldibrandur–––-
seigia pydversker menn ath hann hefdi halft annad hunndrad
wetra J>a er hann anndaþist. enn pydersk kuæde seigia ath
hann hefdi. cc. wetra.
Kap. 435 (433). Om striden mellan resen Åspilian
och Heime heter det (enl. AB): suo seigia pydersk kuædi
ath suo mikid leysti hann af hans lære ath ei munde einn
hestur draga meira.
Kap. 444 (438). Sedan om Jddreks död lämnats den
uppgiften, att han bortförts på en svart häst men räddats,
därigenom att han anropade Gud och den heliga Maria,
tillägges: suo seigia pydwersker menn ath witrast hafe i
dravmum ath J>idrek kongur hafi notid af Gudi oc Sancte
Mariu ath hann minntist þeirra nafns wid bana sinn.
De källor, som den norske författaren åberopar, äro
alltså af tre slag: tyska sagor, tyska kvåden och tyska mäns
muntliga berättelser. Att författaren i stor utsträckning har
användt muntliga källor, är uppenbart. Det nämnes uttryck-
ligen på fem skilda ställen i sådana ordalag, att något tvif-
vel om meningen icke kan finnas: þyðerskir menn kalla
(kap. 286), sva segia pyteskir menn (kap. 413, 421, 444),
frasogn pyðærskra manna — — er fæddir hafa værit i
brimum eda mænstr borg oc engi pæira vissi dæili a aörom
oc sagdu allir a æina leið fra. Det sistnämnda stället är
särdeles upplysande. Författaren talar om ”oss”, hvaraf synes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
