Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 Brate: Möjebro-stenen.
som bl. a. betyder Ved Læggen opføre, istandbringe’, f. ex.
gart”. Denna tydning är betänklig redan genom antagandet
av anaha för ainaha. Den må ju for övrigt sägas vara formellt
möjlig men uppgiver alldeles runstenens egenskap av minnes-
sten över en avliden, vad man dock efter all analogi måste
antaga den vara och varigenom allena stenens ryttarbild
förklaras; vilken anläggning eller byggnad skulle åsyftas, har
Hultman icke uppvisat, ej heller, att det antagna urn. ordet
skulle kunna användas för en sådan.
Th. v. Grienberger, Zeitschr. f. deutsche Phil. XXXIX,
59 förklarar däremot slutet av 0. v. Friesens tydning verka
omedelbart övertygande men anser det med ”den behjärtade”
översatta ordet för oantagligt och uppfattar ristningen som
on sammansättning *ana-häha, som skall betyda ’anhängare’
och vara ett binamn till Fravarad, vartill ett forntyskt
Petrus dictus Anhänger anfóres som motstycke.
Det av v. Grienberger antagna binamnet är onekligen
enklare än det förut antagna, men Anhänger är ett tyskt
ord, och vadan vet man, att ’anhängare’ även i urn. språk
uttryckts med motsvarande ord? De nutida nordiska orden
av denna stam äro tyska lån. Intetdera biordet är alltså
synnerligen påtagligt riktigt.
0. v. Friesen har själv ersatt sin första förklaring med
on ny i Uppland II, 2 f. (1907), där han yttrar:
”Desa (Möjebro-atenens) definitiva läsning torde med all sannolik-
het vara:
frawaradaR janahahaislaglnajR
frawaradaR är säkerligen ett manligt egennanm, som på isländska
skulle ha lydt F råråär d. v. s. ”snarrådig”. I följden anahahaislaginan
urskiljes till en början participformen slaginaR ”slagen, träffad, sårad”. Det
som föregår slaginaR uppfattar jag som ana-hahait gotiska ana-haihait
’ropade högljudt’. Alltså: ’träffad (af ett kastadt spjut, en pil, e. d.) upp-
gaf Prawaradaa högljudda rop (stridsrop eller möjligen rop på hjälp, böner
om försköning)’. Är detta sistnämnda alternativ riktigt, vore det kanske
möjligt, att de nere till vänster förekommande knäböjda strecken äro en del
af en fallen kämpe, som anropar den å hästen sittande segraren om nåd.
Eljest har man att fatta FrawaradaR såsom ryttaren, hvilken träffad af ett
skott i sin vrede medelst höga rop utmanar sin motståndare”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
