- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioförsta Bandet. Ny följd. Tjugosjunde Bandet. 1915 /
323

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Brytningen i fno. språk. 323
draga västnord. ord med (enligt hans mening) ljudlagsenlig
a-brytning trots w-förlust.
De appellativer, som han anför, äro till stor del häm-
tade från m/-isländskan eller från ny-norska bygdemål. Det
torde vara högst tvivelaktigt, om samma beviskraft bör anses
tillkomma dylika först i de moderna språken (resp. från 1600-
talet) påvisade ord, som ord från fornspråket otvivelaktigt
hava i en fråga sådan som den här diskuterade, hvilken
helt och hållet rör en förliterär ljudlag.
Jag skall emellertid till diskussion upptaga även dessa
av Ii. anförda nyisländska och nynorska ord, och det skall
— såsom jag vågar tro — visa sig, att även om dessa
helt unga (eller relativt unga) ord hade varit urgamla, de
alldeles ingen beviskraft hava emot den av mig framställda
teorien.
Först nämner jag åtskilliga av H. anförda kortstaviga
verb med brytning och med samma böjning som det isländska
verbet kalla.
H. menar att, då ett isl. verb sådant som Mala ”prata*
eller ett nyisl. verb sådant som stjana ”laborem impendere,
gjøre sig umag for” (Björn Haldorsen), anfört även av Gudm.
Andreæ, har a-brytning, detta skulle ådagalägga, att infin.
*helan *helä, *stenan *stenä trots w-förlusten ljudlagsenligt
brutits till Mala, stjana. Dessa och dylika verb skulle, en-
ligt H:s påstående, till intet göra det bevis, som åtskilliga
kortstaviga starka verb av typen *etan *etä: eta ”äta” utan
brytning synas hava för den här diskuterade frågan.
Jag nödgas säga, att H. här begår ett för hela hans
resonnemang ödesdigert förbiseende.
Han besinner nämligen icke den avgörande vikt, som
den olika böjningen av svaga verb av typen kalla, Mala

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1915/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free