- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioförsta Bandet. Ny följd. Tjugosjunde Bandet. 1915 /
341

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Brytningen i fno. språk. 341
en stage 2) gaa stivt och ravende” är enligt honom avlett
av subst. stjare. Naturligtvis är det ytterst ovisst, om dessa
moderna ord äro äldre än brytningsperioden. Men låt oss
antaga detta. Man hade alltså vid den tiden subst. *steri:
obl. kasus *stera1 dessutom ett därav avlett verb *stera.
Detta verb *stera böjdes liksom kalla, hvilket framgår av
flexionen av det moderna stiara (Ross). Härigenom är bryt-
ningen i verbet stiara förklarad (jmf. s. 323 f.), och verbet
stiara har sedan påvärkat subst. *steri. Andra ord hava
dock spelat en större roll. Nynorskan har det med stjare
delvis alldeles synonyma stjart (med äldre a-brytning), även det
av Ross översatt med ”lang stiv pind”; dessutom med ”af-
huggen løvløs kvist”. Även detta substantiv har vid sin
sida ett verb, nämligen stjarta naturligtvis med yngre a-bryt-
ning och med samma betydelse som stiara. Dessutom an-
vänder nynorskan limestjart ”stiv kvist i en liime” (= ”riis-
bundt” osv.) och limestjare. Även detta sistnämnda ord
hade, om det är gammalt, ljudlagsenligt brytning i senare
kompositionsleden (-stjare\ se ovan s. 329). Alltså brukades
ia i subst. stjart, verbet stiarta, verbet stiara, subst.
limestjart, och även i subst. limestjare. Under dessa för-
hållanden måste ia på anologisk väg införas även i *steri
{stjare).
H. anför s. 25 ett ingenstädes påvisat isl. *keni ack.
*kiam ”kind”. I Ark. nf. X III hade jag nämnt isl. kianni
”kind” mask. w-stam bland exemplen på a-brytning i lång-
staviga ord med w-förlust. Nu yttrar H. s. 25:
. . snarare tror jag1
, att kianni är . . . en gammal an-stambildning
*kenan, som fått nn ur vissa oblika kasus . . . Den gamla böjningen vore :
nom. *keni} a. *kiana gpl. (m. fl. kasus?) kiann-. Ett *kiani "kind” eller
rättare "kindben, käft” . . . kan ligga till grund för no. kjana v. (-ar)
”inane skjsendende”, vartill kjan n. ’Skjænd’ från Søndhordland”.
Såsom redan nämnt, finnes ingenstädes något *kiani
eller *keni ”kind, käft”. Huru det långa w-ljudet i det där-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1915/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free