- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioförsta Bandet. Ny följd. Tjugosjunde Bandet. 1915 /
354

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

354 Kock: Brytningen i fno. språk.
VGL. I en gång anträffade giatœr är troligen helt enkelt
skrivfel i st. f. giætær\ i denna urkund anträffas åtskilliga
exempel på a i st. f. <
v beroende därpå, att skrivaren glömt
att tillfoga den hake, som efter skrivningen av a skulle göra
detta till ett œ J).
De av H. s. 74 anförda nygutn. stieka ”stappla”, jala
”sorla” hava naturligtvis ljudlagsenlig brytning just därför,
att de äro gutniska (se Kock i Ark. nf. XIII, 176).
Då H. s. 73 nämner iæta f. ”krubba” såsom allmänt i
fsvenskan, så är detta just hvad man enligt min teori väntar.
Ordet är ju femininum, och i nom. sg. eta > iata inträdde
brytningen ljudlagsenligt, eftersom där intet slutljudande n
under nordisk tid förlorats.
Ytterligare måste några anmärkningar göras om ett
par ord.
Fsv. iava nsv. jäva har alltid brytning. Detta är all-
deles i sin ordning, ty ordet böjdes i fornsvenskan och böjes
alltjämt i nysvenskan som kalla (jmf. ovan s. 323 f.). Dess-
utom har ordet kunnat påvärkas av subst. iaf n. med äldre
brytning.
Även det av H. s. 74 från Norrbotten anförda dialek-
tiska jåka c Haka ”isbeläggas” böjdes säkerligen som kalla.
Åtminstone i nynorskan har verbet denna böjning (se ovan
s. 335); uppgift om verbets flexion i Norrland föreligger
mig veterligen icke i tryck.
Det nysv. ordet fjäsa anser H. s. 73 säkert ”till en
del” höra hit, ”såsom framgår av östsv. fiäsa ”prassla”. Ordet
har icke påvisats ur något nordiskt fornspråk. Dess etymo-
logi är omtvistad. Falk och Torp anse i Etym. Wb. fjasa
vara en sekundär form till fisa (”synonym mit fjasa ist fisa,
das die ursprüngliche form ist” I, 223). Om detta är riktigt,
i ) Det på Bällstastenen i TJppland mötande av H. s. 74 nämnda part.
k ia tit har helt visst uttalats gieetit, som uppstått ur äldre getit. Det har
alltså intet med brytningen att skaffa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1915/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free