Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Läffler: Till Háv. 155. 93
sista genom heim och på samma gång skulle fara skiljas
från heim genom sinna. Något verkligt motstycke till en
sådan ordställning torde näppeligen kunna uppvisas, och för
visso icke i något av alla övriga fall av galdralag} där lång-
verserna antingen äro självständiga satser eller hänföra sig
till ett ord i sista kortversen (här efter min tolkning till
fara).
Att föra sinna och hama, respektive huga tillsamman
med det emellan dem stående, genitiverna styrande ordet
heim hör visserligen icke uppfattas som något ”tvång”, utan
bör tvärtom anses såsom något helt naturligt, alldeles som
då i sins til ge&s (Håv. 126) de båda i genitiv styrda orden
skiljas åt av det styrande ordet til, vartill många andra
liknande fall kunna läggas (medan visserligen fall också
finnas, då ett eller flera skiljande ord ej äro de styrande, men
då oftast på annat sätt samhöriga med ett av de åtskilda
orden, t. ex. H. Hj. 20: 3: brettir sinn H rim gerðr hala).
Av allt det nu sagda synes det mig framgå, att
villir på ifrågavarande ställe ej kan eller bör tagas till sam-
man med genitiverna sinna hama, huga eller med fara heim,
att sålunda min uppfattning av villir såsom här stående ab-
solut är den riktiga. Jag har översatt ordet med förvildade
(jfr Schlyter, Ordb. vilder*, Söderwall, Ordb. vilder% men
förvillade är kanske att föredraga. I detta uttryck ligger
det, att här är fråga om människor, som blivit förhäxade,
ej självmant blivit troll (jfr här förut s. 87).
B. M. O. anser slutligen det vara oriktigt, då min
tolkning, enligt hans uppfattning, ”forudsetter at dobbeltgæn-
geren ikke blot har to legemer, det naturlige og det på-
tagne; men ogsaa to sjæ le, den ene boende i det menneske-
lige, den anden i det påtagne legeme. Dette strider imod
alt hvad vi ved om en hamhleypa’s væsen”. Han anser, att
tre (fyra) av honom anförda litteraturställen tala fór, ”at
’hamløberen’ kun har én sjæl, den menneskelige, som under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
