Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 Läffler: Till Háv. 155.
angivet. Då enligt nyare folktro människosjälen under söm
nen går ut ur människans mun som en mus, vässla, orm,
sköldpadda, skalbagge, fluga, fjäril — ”Überall also Klei-
nigkeit, Leichtigkeit, Beweglichkeit” —, anser Wuttke, Der
deutsche Yolksaberglaube2, s. 55, det endast vara fråga om
”tierähnliche geisterhafte Erscheinungen, keine wirklichen
Tiere”, men detta synes ej passa in på de forntida fallen.
Hur man i forntiden verkligen tänkt sig detta slags
förhamnings natur, är väl omöjligt att avgöra. Jag kan
emellertid icke se annat än, att man väl kunde antaga, att
ifrågavarande hamhleypa 1) trotts ha haft förmågan att skaffa
tillstädes det djur, den önskade begagna sig av för ett
visst ändamål, och att låta sin egen själ ingå i det levande
djuret och beherrska dess själ. Jfr idet följande om varulv-
fallen.
Till jämförelse med antagandet av två själar i en kropp
kan erinras om hurusom tron på människor, besatta av djä-
vulen? utgår från den tanken, att den onde andens själ tagit
sin boning i människokroppen jämte den mänskliga själen
och behärskande denna.
Det må emellertid förhålla sig härmed hur som hälst,
vad här förut anförts om frånvaron av en djursjäls särskilda
verksamhet i detta fall, gör ju alltid den förklaringen möjlig,
att här ingen djursjäl bör antagas.
Då det i nyss anförda episod i Hjalmtés ok Qlvers
saga (och rimur) talas om hurusom konungadottern Hervgr,
förhamnad till en val {vagna), kämpade mot sin fader och
med djuriskt raseri deltog i hans dödande, vilken hennes
förhamning antages ha skett på likartat sätt som i Bprds fall
l) Sidoformen hamlaupa i Gull-|)c>ris s. (Kålunds utg. s. 28), som, så
vitt jag vet, ej finnes upptagen i någon fno. ordbok, torde få anses som
en fullt riktig bildning. Senare sammansättningsleden -hlaupa kan vara
bildad antingen av substantivet hlaup (jfr liknande denominativa bildningar
hos Wessen, Zur Geschichte der germ. n-Deklination, Upps. 1914, s. 3) eller
av infinitiven hlaupa (a. a. s. 7).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
