Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 Läffler: Till Háv. 155.
ett litet djurs, d. v. s. gudarnes, jättarnes, människornas
kropp har tänkts kunna på ett mystiskt sätt förminskas,
avpassas för djurhamnen. Då Loke antar Friggs1) falkhamn
och fångas av jätten Geirrødr, ser denne senare på ögat, att
falken är en förhamnad man, som sålunda fanns inuti falk-
kroppen (S. E. I: 284). — Se vidare under varulv-fallen i
det följande.
Härmed må jämföras det fall, då Loke, själv i falkhamn,
lånad av Freyja (Sn. E. I: 212), förvandlar Iðunn till en
nöt och på så sätt för henne i sina klor till Valhall, i
vilket fall det ju är tydligt, att man tänkte sig gudinnan
finnas både till kropp och själ inuti nöten. Jfr den bekanta
norska folksägnen om Fanden i nöten (”Gutten og Fanden”
hos Asbjørnsen og Moe, Norske Folkeeventyr).
I de här, efter K. Maurer, summariskt anförda fallen
är det ju i regeln icke fråga om yttringar av någon djur-
själs verksamhet, varför de med vårt första fall äro lik-
ställda däruti, att någon djursjäl ej behöver antagas finnas
med i den förhamnade varelsen, men fór övrigt äro de, som
vi sett, alldeles olika mot första fallet.
Det finnes ett slags förhamning, då det uttryckligen
angives eller är tydligt, att vid förhamningen icke en till
den iklädda hamnen hörande själ följer med, men dessa fall
äro väsentligen olika det nu behandlade. Det är nämligen
här fråga om växelutbyte av hamnar mellan två människor
och sålunda icke alls tal om att själen från en sovande (män-
nisko-)hamn går in i en annan (människas) hamn.
Jag avser främst den bekanta sägnen om huruledes
Sigurd Fafnesbane och Gunnar växla hamn, litum vtxla
eller, som det ock heter, skipta litum ok låtum (Grip.
37, 38), varvid Sigurd Ut hefir Gunnars ok læti Tians, men,
som det säges till honom, mælsku pina ok meginhyggjur
*) Skall förmodligen vara Freyjas; se Index gen. till Sn. Ed., Ed. AM.,
Hl: 789.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
