Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Unders, i fnord. gramm. 181
tugu *twötugu > *tötugu > tuttugu ”20” (jmf. Kock Umlaut
und Brechung s. 183).
Om labialiserande inflytande i iornnorskan av labiala
(labialiserade) konsonanter på i, e i andra fall jmf. Hæg-
stad: Yestnorske maalføre fyre 1350, I. Nordvestlandsk s. 135,
Gamalt Trøndermaal s. 69.
Sedan jag gjort ovanstående iakttagelser, ser jag i Hæg-
stads numera utkomna skrift Yestnorske maalføre fyre 1350.
II. Sudvestlandsk. 1. Rygjamaal s. 46, detta uttalande
med anledning av den där från ett par ställen antecknade
namnformen Sygurdur: ”Her er den gutturale spirant + u
orsaki til yvergangen i > yv. Även jag hade oberoende av
Hægstad varit inne på en liknande tankegång, att det var
g-ljudet i förening med ett följande //-ljud, som framkallat
labialiseringen i > y. Jag hade nämligen nedskrivit föl-
jande: ”Då i fnorskan rätt ofta användas former med y
sådana som (Sigurðr :) Sygurðr, (Sigmundr :) Sygmonder . . .,
så är det troligt, att / dialektiskt övergick till y, när det
omedelbart efterföljdes av frikativan g, och när tillika u
följde i nästa stavelse (jmf. kombinerat yngre w-omljud
i dat. lagum> logum [Kock i Ark. nf. YII1, 143, 148, 167;
Umlaut und Brechung s. 177]]. I vissa bygder inträdde
denna labialisering måhända blott, när g om edelbart efter-
följdes av w”.
Då namnen på Sig- med utvecklingen i > y icke äro
talrika, är det vanskligt att i allo fullt exakt formulera
ljudlagarna. Intet hindrar antagandet, att, såsom nämnt,
*Sigwçrâr och de dock svagt belagda orden med Syg- av
liknande typ i vissa trakter genom vanligt yngre w>-omljnd
blev till (SygvQrþr) Sygurpr osv., under det att formen
*Sigwçrpr (yngre Sigurpr) genom inflytande från simplex
sigr och de många namnen på Sig- (Sigarr osv.) av annan
typ merendels bibehöllo «-ljudet i första stavelsen. Dessutom
kunna emellertid dialektiskt Sigurpr, Sigmunðr genom sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
