Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 8 8 Kock: Unders, i fnord. gramm.
olika konsonanter efter rotvokalen e, nämligen resp. det
enhetliga ljudet hw och h + w) gör O. bl. a. den anmärk-
ningen, att de övriga germanska fornspråken icke bevarat
något minne av denna ursprungliga olikheten hos det en-
hetliga hw och hos h H
- w, och att det därför är osannolikt,
att det nordiska urspråket vidmakthållit den ursprungliga
skillnaden. Denna anmärkning har nog fog för sig.
Däremot menar jag, att det andra av mig alternativt
framställda förslaget huvudsakligen är riktigt. Det lyder:
”Om åter ljudförbindelsen h + w på samnord. tid fått samma
uttal som det enhetliga ljudet hw, så förklaras iór: pres. sg.
sér på så sätt, att e -h hw framför konsonant och i slutljud
övergick till iö (*ehwR > ifrr), men framför vokal till ë (*seh-
wan > seo)] i så fall har pres. sg. sér fått ë-ljudet från sëa,
séum etc.”
Enligt Olson låter ljudutvecklingen i ie. *ekwos, ur-
nord. *ehwan : isl. iór sig icke förlika med hans resultat,
att w-ljudet i den postvokaliska ljudgruppen hw förlorades före
Ä-ljudet (eller samtidigt därmed). Tydligen menar han, att
urnord. *ehwax ”häst” måste hava fått samma ljudlagsenliga
utveckling som t. ex. det urgerm. runnamnet *ihwaø, urnord.
*éhwaR (namn på runan jmf. Bugge Norges indskrifter
I, 117 if.) ; detta sistnämnda ord har blivit till (samnord.)
*ëR (i irländsk uppteckning eir; ib. s. 134).
Under dessa förhållanden anser Olson det nödvändigt
att fatta isl. iór ”häst” såsom icke utvecklat i Norden, utan
såsom ett angelsaxiskt lån (ags. eoh). Han yttrar: ”Jag ser
ingen annan utväg ur svårigheterna än att helt enkelt för-
neka, att jór etc. går tillbaka till urnord. *ehwaRn.
Emellertid hava de fornnord. språken även några per-
sonnamn, sammansatta med iö- : isl. Ióarr, östnord. Iöar ;
isl. lómundr fsv. Iömunder osv. Olson skiljer Iö- i dessa
namn från isl. iór ”häst” och menar diftongen iö i namnen
loarr osv. snarast hava uppstått ur ett germ. *a?*wa-,som på nor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
