Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Anmälan. 337
Walhall, Studien über germanischen Jenseitsglauben van Gustav
Necket, Dortmund, Druck und Verlag von Fr. Wilh. Ruhfus, 1913,
144 s., 8:o.
Föreliggande arbete är den utförligaste framställningen af
Valhallstrons uppkomst och utveckling, sedan Schullerus’ afhand-
ling offentliggjordes.
Författaren börjar med att pröfva de hittills framställda för-
klaringarna af namnet Valhgll och söker påvisa oriktigheten af
den gängse uppfattningen. Den betydelse man inlagt i val-, näm-
ligen ’död och hvad därmed sammanhänger’, är för färglös och
abstrakt och öfversättningen af namnet med ’Todeshalle eller ’To-
tenhalle’ alltså otillfredsställande. De slutsatser man dragit på
grund af dessa tolkningar bli sålunda också oriktiga: Valhall är
från böljan hvarken ett allmänt dödsrike eller, som andra förmena,
ett dödsberg. I det följande söker Neckel visa, att källorna inte
känna till vare sig det ena eller andra, men att man ändock kan
komma fram till klarhet i frågan.
Härvid ville jag blott erinra därom, att man dock i Sverige
har en del berg, som kallas Valhall. Ett sådant, en hög brant af
bisarra former, har jag sett i Kyrkhults socken i Bleking ; i när-
heten finnes en sjö med namnet Jättarnes badkar (se anm. Ark.
21: 139). Flera andra så benämnda berg anföras hos JRietz s. 789 ;
ett af Blekingebergen omtalas också af Nilsson Skand. fauna, Fog-
larna, I® s. 23 not., där äfven den upplysningen lemnas, att pil-
grimsfalken, som där hade sitt bo, af allmogen kallades ValhÖken.
Åro nu verkligen dessa namn urgamla, utgöra de ett starkt
stöd för den af N. bekämpade uppfattningen. I alla händelser
kräfde de en liten särskild undersökning, hvarvid man hade att
tillse, huruvida de ej uppkommit bland de bildade klasserna under
inflytande af antikvariska strömningar1).
Neckel granskar därefter utförligt betydelsen af ordet valr
och dess germanska motsvarigheter. Han kommer därvid till det
resultatet, att valr inte är något abstraktum ’död’, ’strid’ 1. dyl.
utan ett konkretum, bundet vid en bestämd kultur: ’de på slag-
fältet liggande kämparna’ eller ’slagfältet efter drabbningen (med
2) Åtminstone namnet Valhall i Kyrkhults socken är dock allmänt
bland allmogen. Det kan ock förtjäna framhållas, att det nämnda berget
enligt allmogens tro i forna tider tjänstgjort som ”ättestapa”; detsamma
gäller enlige Rietz de af honom omtalade bergen med samma namn. Sjön
nedanför ett af dessa heter enligt Rz Valsjön, hvarvid man kan jämföra,
att nedanför Ättestupan i Tunhems socken, Västergötland, ligger Ons (d. v. s.
Odens) källa (se Ortnamnen i Älvsborgs län XII, s. 167, anm. Ark. 25: 200,
352). Möjligt är, att den skepsis, med hvilken på senare tider traditionerna
om ättestupor omfattats, är oberättigad. Jfr härtill äfven A. Bngge ZfdPh.
41: 374, som erinrar om G-autrekssagans framställning om ”ætternisstapi*
samt därom, att handlingen i denna saga försiggår just i västra Sverige,
där äfven den västgötska ättestupan är belägen.
A R K IV PO R H O R D ISK F IL O L O G I X X X U , XT F Ö L JD X X V III» 2 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
