Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Götlind, Versen i Urban Hiärnes Rosimunda. Ett bidrag till studiet av 1600-talets verskonst - Versarter i Rosimunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Götlind: Versen i Rosimunda. 225
2) Kränckia tnitt ährligha nampn mitt rychtbara tappra gemote;
Seen een gnagande matk alltförett i mitt engsliga hjärta
(17924, 25)
3) Dylijka du, som nu så trotzigt väldar och herskar,
Troor du wäl att din mord blijffwer inte bdönt eller omtaalt?
Jo jo, fast du ey än påtencker troor eller afveet
(147 24- 26)
Analysera vi dessa versers konstruktion, finna vi, att i
det första exemplet är det uppradandet av adjektiv, som
möjliggör en lång vers, i det andra hopningen av a ttrib u t,
som nästan verka epitetartade, i det tredje hopningen av
verbform er, som äro mer eller mindre synonyma eller
obehövliga för sammanhanget.
Låtom oss nu se på den kortare versen. Det är ej
fråga om undantag och urval utan om en typisk 4-taktig
versbyggnad.
Tijgergrymma Rosimunda! Låta wreden sachta sig
Haar du slutat fulleligh Hwem har sådan gruffwligheet
Viltu entligh ingalunda Än i wärlden hört och sedt.
(18327—
32)
I dessa verser är det ingenting, som verkar språkligt
överlastat eller ansträngt. Det förefaller mig, som om språ-
ket vore betydligt mer kongruent med ett sådant kortare
versslag än t. ex. med hexametern. Jag menar således, att
det möjligen kunde förhålla sig så, att de nordiska språken
röra sig med jämförelsevis korta fraser, vilket kommer dem
att favorisiera de kortare versslagen.
Den 4-taktiga versen har som bekant gamla anor i den
svenska verskonsten, och detta är kanske delvis anledningen
till att Hiärnes kortare vers är betydligt mera lättflytande
än den längre: det fanns redan förut en viss verskultur
med avseende på 4-taktig vers. De klassiska versformerna
däremot voro nyinförda, och språket flöt tyngre fram i de
nyligen inlånade formerna.
Jag övergår nu till de olika versarterna ]).
*) Hiärne angav ofta själv det åsyftade versslaget i handskriften.
A K KtV rÖ R K O K D ISK riL O i.O Q I X X X III. NT f i i U D X X IX , 1 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
