Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Kock, En fornnorsk och östnordisk ljudlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: En fnorsk o. önord. Ijudlag. 247
w-brytning uppkommet eu t. ex. i *stePrnu *steurnu *steornu
ljudlagsenligt övergått till ia i stiarnu.
Brytningsdiftongen eu eu, uppkommen genom äldre
«-brytning, i t. ex. urnord. *bernm > *beum har normalt i
de nordiska språken blivit till eo, io, så att man såväl i
isländskan som i fornnorskan och i de östnordiska språken
erhållit biorn ”björn”. Senare komponenten i diftongen har
alltså fått ett ”öppnare” och m indre la b ia lt uttal.
Fôrhâllaûdet är i isländskan enahanda med brytnings-
diftongen ew
, uppkommen genom yngre 2<-brytning. Oblik
kasus *stemu blev till *steurnu *steurnu *steornu, senare
stiornu.
På delvis liknande sätt har under sent urnordisk tid
(den ur aiw uppkomna) ljudgruppen œiw œw æu övergått
till iô i hela Norden. Så blev t. ex. det ur *saiwaR (jmf.
got. saiws), *sœiwR, *sœws utvecklade *sœun till isl. fsv. siör
”sjö”. Även här fick diftongens senare komponent ett ”öpp-
nare” och m indre lab ialt uttal. Jmf. särskilt Kock i Ark.
XIV, 126 ft*., Uml. u. Brech. s. 306 ff.
Vidare har såsom bekant under sent urnordisk tid
vokalen ö (o) i infortis-stavelser i de flesta ställn in g ar
övergått till de# öppnare och m indre labiala vokalen a.
Jag erinrar här blott om följande:
ack. pl. urnord. run. runoR Varnum (jmf. got. gibOs ”gåvor”):
isl. rúnar ”runor” — nom. pl. av maskul, «-stammar got. windvs:
isl. fsv. vindar osv. — 2. sg. pres. got. salbos: ist. fsv. hallar —
1. sg. pret. got. salböda: isl. hallapa fsv. hallape — pass. part.
got. sdlbops: isl. fsv. hallap{e)r — nom. sg. urnord. run. fino
Berga (jmf. got. tuggö): isl. fsv. tunga — infin. got. salbOn: isl.
fsv. hålla — 3. pl. pres. ind. got. salbónd’
* isl. fsv. halla.
gen. sg. av maskulina «-stammar, med utveckling -auR > -Or
(-or) > -ar, t. ex. got. sunaus: fda. run. sunaR Snoldelev etc.,
isl. fsv. sonar — 1. sg. pres. konj. med utveckling -« « > -c/(o )>
t. ex. got. bindau > isl. binda — 1. sg. pret. konj. med mot-
svarande utveckling t. ex. got. bundjau: isl. bynda.
Det bör framhållas, att det obetingat är i den geogra-
fiskt större delen av det fornnordiska språkområdet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
