Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Kock, En fornnorsk och östnordisk ljudlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag.
svenskan, framgår av dessa ord (jmf. nyss anf. ställe och
Kock Sv. ljudh. II, 402 ff.):
Ordinaltalet fiarpe ”4:de”. Under sent urnord. tid hette
som bekant nom. sg. mask. *feturðe, oblik kasus mask.
*feturta, hvilka former genom äldre brytning gåvo *feuðrðe
*feutrta. Den sistnämnda (*feu&rta) Övergick vidare till
*fio(t)rta\ av denna blev genom inflytande av ultimas a-ljud
fia\t\rta. Så uppstod fiarfra också i nom. sg. fem. och i hela
neutrum sg., och från dessa många former med ljudlagsen-
ligt ia spred sig denna diftong till de få återstående. Någon
annan möjlighet att förklara ia i detta ord torde ej finnas.
— Yokalisationen i fsv. fiarpunger ”fjärdedel” belyses till-
räckligt genom ordets anslutning till fiarpe.
Subst. fiœlde ”mängd”. De sent urnord. nom. *feluðe,
oblika kasus ’’feluta (imf. got. filu ”mycket”) gåvo genom
äldre w-brytning nom. fiolti, obl. kasus fiolta] i piur. hade
man nom. fioltaR, gen. ack. fiolta. Obetingat de flästa
kasus i sing, och i plur. hade a i ultima, och i dessa fick
man därför sg. obl. kasus fialda, pl. nom. fialdar, gen. ack.
fialda. Det är naturligt, att från dem ia inträngde till nom.
sg. och dat. pl. med ljudlagsenligt io.
fsv. miolk : fsv. mialke ”mjölke”, som anträffats såsom
tillnamn i oblik kasus mialcha. I nygutniskan finnes mjalke.
Att isl. m io p m ”höft” (jmf. got. m id u m a ”mitte”) mot-
svarats av ett fsv. m iœ d h m , torde vara visst, ehuru ordet är
förvanskat på de ställen, där det anträffas (jmf. Söderwalls
ordbok). Gen. sg. * m io tm a R , pl. nom. ack. * m io tm a R , gen.
* m io tm a blevo ljudlagsenligt till m ia tm a r , m ia tm a . Dessutom
blev nom. sg. * m e tu m (u ) ljudlagsenligt genom yngre w-bryt-
ning till * m e o tu m > * m ia tu m .
Fsv. fiedhur ”fjäder” (jmf. s. 258) hette i gen. sg., nom.
ack. pl. ^feðuröR >) fiotraR, i gen. pl. (*feðurö >)fioftra med
äldre w-brytning; dessa former blevo till fiaðrar: fiatra1 och
från dem erhöll fsv. ftœdher f. ”fjäder” sin diftong; delvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
