Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Åkerblom, Bruket av historiskt presens i den tidigare isländska skaldediktningen (till omkr. 1100)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åkerblom: Historiskt presens. 309
Emellertid ställer sig saken vid närmare eftersinnande
icke så enkel. Det är visserligen sant, at Sigvat synes ha
e fte rsträ v a t helassonanser i de jämna raderna av kvädet,
likasom strävandet synes ha varit att i de udda raderna få
halvassonans och därjämte två bistavar. Yid en granskning
av rimförhållandena i Knútsdrápa finner man emellertid, att
han särdeles ofta givit efter i fråga om dessa fordringar på
rimflätningen. Yad bistavarna beträffar, äro åtta av de
bevarade 38 udda raderna utrustade med endast en vardera.
Sex av dessa rader sakna helt och hållet assonans, och i
fjorton har skalden i avseende på sistnämda rim tagit sig
den friheten att framför den identiska konsonanten tolerera
vokaler med olika k v a n tite t. Samma frihet tar han sig
på sex ställen i fråga om hel assonans i jämna rader. I
en dylik saknas (7,2: ”Her austan frå”) varje assonans, i
två har Sigvat endast halv assonans (3,2: ”Hykk ætt at
frétt”, 5,8: ”pundar umb çndur”). Under dessa omständig-
heter får man nog ej fästa alltför stor vikt vid det förhål-
landet, att ferr i den rad, som här är i fråga, bildar hel-
assonans med her; det låter sig tänka, att Sigvat möjligen
själv har avfattat denna rad i formen: ”her sænskan /ór”,
men att i senare tid någon avskrivare, som var van vid
pres. hist. i prosan, gjort en liten förändring för att, såsom
han väl trodde, återställa en ursprunglig helassonans. —
Sålunda: säker är en ursprunglig pres. hist. ej heller i detta
fall. Skulle vi tänka oss dess förekomst här, så skulle vi
ha träffat på det enda fall i den litteratur, vi här sysselsätta
oss med, för vilket det med någon sannolikhet skulle kunna
antagas, att hist. pres. har blivit begagnat för berättelse om
en händelse, som i författandets ögonblick låg så långt till-
baka i tiden, som det här skulle ha varit fallet, nämligen
c. 12 år.
Yi ha visserligen även ett annat, om vilket det har
blivit antaget, att det berättande pres. skulle ha blivit be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
