Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord J - Josafats dal... - Uppslagsord K
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Föam%NbETS Akm<. -FuRSAMLING. 131
förbundet med att äta salt tillsamman,
deraf uttrycket Saltférbund. Se Salt.
1 mera vidsträckt bemärkelse heter det,
att Gud gör förbund med menniskor,
sasom med Noah, m M. 9; med Abra-
han>, m M. 17; med »förbundsfolket»
Israel o. s. v., ty här är egentligen fråga
blott omn nådelöften. Löftet till Noah
om att ingen flod mera skulle komma,
kallas sålunda ett förbund med honom
och med hans säd och djuren, m M. 9:
9, 10, 12, ehuru å menniskornas och dju-
rens sida inga förpligtelser kommo
fråga. Hela frälsningens råd kallas allt-
så ett förbund, det Herren har svurit,
5 M. 4: 31; Ps. 89: 4; Je. 31: 33 f.
Och om man än i viss mening kan
skilja mellan dess två utvecklingsgrader,
gerningsförbundet och nådesförbundet,
sa är det dock i sjelfva verket blott ett
förbund, >det eviga förbundet», Eb. 13:
20. - Emedan, såsom ofvan anmärk-
tes, förbundets afslutande förmedlades
genom blodsutgjutelse, Eb. 9: m8, så knöt
sig lätt härtill begreppet om ett testa-
mente, ett genom offerdjurets död ledig-
vordet och förvärfvadt arf, såsom också
det grekiska diatéké (eg. stiftelse) betyder
både förbund och testamente. Det vill sy-
nas som båda betydelserna ginge öfver
hvarandra i Eb. 9: m6 f. Jfr Ga. 3~ 15 f.
Förbundets ark; se sid. 28.
Förbundets bok, se Bibeln, sid. 54.
Förebilder, se under Liknelse.
Föresjunga, se under Musik.
Förförelseberget, se Oljoberget.
Förhud, se Omskärelse.
Förklaring, Kristi, Mat. I7: i f.;
Mar. 9: 2 f.; Ln. 9: 28 f.; 2 P. m: m6
f., egde sannolikt run>, ej såsomn tradi-
tionen vill, på Tabor, utan, såsom text-
sammanhanget gifver vid handen, på
någon af Ilermons toppar eller utsprång
trakten af Cesarea Filippi. Upp på
ett högt berg tog Jesus med sig Petrus,
Jakob och Johannes. Och vid han bad,
förvandlades hela hans gestalt, glän-
sande som solen, hvit som snö. Mose
och Elia synas i härlighet, samtalande
med honom om hans bortgång. Lag
och profetia böja sig för Kristus. En
röst höres från himmelen: Denne är
min käre son: honom hören. Lärjun-
garne som först ville bygga tre hyddor,
föllo sedan i vanmagt, och då de vak-
nade, voro de allena med Jesus.
Förlossare, Återlösare, eb. Goel.
Genom lagen i 3 M. 25: 25 f., 47 f.
var det stadgadt, att on> någon för fat-
tigdom måst sälja sin egendom, så egde
hans »närmaste skyldenan» rätt att in-
lösa den från köparen. Enligt denna
lag hade Boas rätt att äkta Rut och in-
lösa hennes förra makes Mahlons egen-
dom, Rut 2: 20. På samma sätt in-
löste Jeremia sin kusin Hanameels åker,
Je. 32: 7 f. Men enligt den mosaiska
lagen skulle den närmaste skyldmannen
äfven såsom blodhämnare (eb. goel ha-
dam) slå ned den som förgripit sig på
hans frändes lif, 4 M. 35: m2, 19; jfr
Blodhämnare; och sålunda hade en goel
en dubbel förpligtelse. Sammalunda
har ock Guds son, #eftersom barnen
hade kött och blod», sjelf blifvit deraf
delaktig för att, såsom deras God, ge-
nom sin död nederlägga deras själars
mördare, djefvulen, och igenlösa åt dem
det förlorade himlaarfvet, Eb. 2: 14;
9: I2. Derföre blickar ock redan Job
ur sitt eländes djup med förtröstan upp
till sin förlossare, eg. god, sin rättsför-
svarare, som skall stå på hans sida, då
allt annat faller, Job m9: 25.
Förlåten, det förhänge som skilde
det Heliga och det Allraheligaste, en
tjock gardin af mörkblått, mörkrödt,
rosenrödt och tvinnadt hvfi~ garn, med
inväfda keruber, 2 M. 36: 35; jfr 2 Kr. 3:
14; hvilken öppnades blott en gång om
aret, på den stora försoningsdagen.
Denna förlåt remnade, då Jesus dog,
Mat. 27: ~m, en bild af hans i döden
brustna lif, hvarigenom oss öppnas väg
in i Guds helgedom, Eb. mo: 19 f.
Församling. Det gr. ordet ekkle-
sia (egentl. utkallelse, de som äro ut-
kallade) användes dels iallmänhet om
folkförsamlingar, vare sig lagliga, Ap.
19: 39, eller oordentliga, v. 32, 40,
och alltså äfven om israeliternas sam-
mankomster, såsom till gudstjenst, Ap. 7:
38; Eb. 2: 12; dels om Guds folks
samfund och sammankomster. Så kal-
las redan i G. T. Guds folk »Herrens
församling», t. ex. 5 M. 23: i f.; jfr
Ps. 107: 32. Isynnerhet brukas dock
ordet i N. T. om de kristnas samfund
och sammankomster. Ilär vid lag har
man att åtskilja tre särskilda bemärkel-
ser af ordet.
1) Om alla Herrens trogna, hvai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
