- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Första cykeln /
161

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Söderländskan i norden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så långt från den heliga rättrogna kyrkans område och
kristna människor. Detta hafvet har ingen ända – o
det afskyvärda hafvet! Då prisar jag Mainfloden, som
så fredligt flöt utanför vårt lilla tornfönster i Würzburg.
Säg, lilla fröken, månne icke därborta vid himlens rand
är jordens ände och vi segla med fulla segel rakt in i
skärselden?

Den långa smärta flickan i sammetskapotten syntes
icke lyssna på den munviga duennans utgjutelser. Den
mörka glänsande blicken under de långa svarta ögonhåren
hvilade svärmiskt på hafsytan, liksom för att i
dess böljor läsa uttydningen af hjärtats drömmar. Och
när stundom en lång kullrig dyning af forna stormar
hvälfde fram under de små vågornas lek och briggen
sakta krängde, så att relingen närmades vattenytan och
spegelbilden i hafvet närmade sig flickan ombord, då
for öfver de sköna bleka dragen ett löje på engång af
vemod och stolthet, och hennes läppar rörde sig nästan
ohörbart till att förtro hennes innersta tankar åt vågen:

Det är blott det stora och majestätiska i lifvet
som förtjenar att älskas!


Därefter tillade hon, hänförd af denna tanke:

– Hvarför skulle jag ej älska en stor man?

Och hon hviskade dessa ord med en hängifvenhet
utan gräns. Men strax därpå for en rysning genom
hennes smärta lemmar, en mörk blixt sköt fram ur den
tindrande emaljen af hennes svarta ögon, och hon yttrade
nästan darrande:

Det är blott det stora och majestätiska i lifvet
som förtjenar att hatas!
...

– Hvarför skulle jag ej hata ...?

Hon utsade icke meningen. Hon böjde sitt hufvud
mot relingen, blixten i hennes öga försvann, och i dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/a/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free